SAS vill förhandla om kollektivavtalen med de anställda och inleda förhandlingarna inom kort. I sparpaketet ingår att ersättningsnivåerna för de anställda sänks samt nya pensionsvillkor. Dessutom tänker flygbolaget sälja marktjänsten och det norska regionala flygbolaget Wideröe.

SAS har nått en överenskommelse med långivarna som innebär att de befintliga krediterna på 3,1 miljarder ökar till 3,5 miljarder kronor och förlängs till sista mars 2015.

Totalt sett ska SAS spara tre miljarder kronor, varav hälften beräknas nås det kommande räkenskapsåret. Dessutom ska de planerade försäljningarna inbringa tre miljarder kronor, hoppas SAS.

”En enhällig styrelse stödjer den framlagda planen och rekommenderar alla anställda att ställa sig bakom den”, skriver SAS.

Låneuppgörelsen har gjorts med sju långivare. Och SAS huvudägare, norska, danska och svenska staten samt Wallenbergsfären, är med i låneuppgörelsen.

Uppgörelsen förutsätter godkännande av nationella parlamenten och att facken går med på nya kollektivavtal.

Den svenska staten skjuter inte till några pengar.

”Kreditfaciliteten är ett lånelöfte och inte ett tillskott av kapital”, skriver regeringen i ett pressmeddelande.

Regeringen vill hitta en ny ägare till det krisdrabbade flygbolaget.

”Regeringens ambition är fortsatt att hitta en annan ägare till SAS. Den nya affärsplanen gör SAS mer attraktivt för en potentiell köpare, och ökar därmed möjligheterna för staten att minska ägandet i bolaget”, enligt pressmeddelandet.

I delårsrapporten framgår att SAS ska göra sig av med 800 anställda. I sparplanen ingår centralisering av administrativa tjänster till Stockholm.

Som bolaget tidigare meddelat ökade vinsten under tredje kvartalet med nästan 300 miljoner kronor till 568 miljoner kronor före skatt. Intäkterna ökade med närmare en halv miljard till 11,1 miljarder kronor.

Däremot var kassaflödet från den löpande verksamheten negativ, minus 123 miljoner kronor, enligt kvartalsrapporten.

Robert Gustafsson, ordförande för SAS-sektionen i Svensk Pilotförening är försiktigt positiv till SAS-ledningens plan, men kritisk till hur kraven på de anställda har framförts.

– Det innebär stora strukturgrepp som vi har efterfrågat i flera år, för att på något vis få ner antalet anställda per flygplan. Vi är kanske flest anställda i världen per plan och det är nog inte hållbart i längden. Men på vårt område har man ställt ultimativa krav och det accepterar vi inte. Det strider mot allt regelverk som finns på den svenska arbetsmarknaden. Man gömmer sig bakom ägare och banker som får diktera villkoren, säger han till TT.

TT: Kommer ni kunna gå med på lönesänkningar?

– Mitt svar blir ointressant om det ligger ett ultimatum i botten. Men alla förändringar kräver förhandlingar och det är där vi måste hamna.

TT: Var går er smärtgräns vid förhandlingar?

– Det kan jag inte kommentera.

TT: Vad händer nu?

– Nu ska jag möta medlemmarna och få de första reaktionerna. Detta är fullständiga nyheter för medlemskåren, även om man kanske har förväntat sig tråkiga nyheter. Sedan förväntar jag mig en inkallelse till förhandling.

TT: Kommer planen att fungera?

– Det utgår jag ifrån.

SAS vd Rickard Gustafson säger till TT att lönerna för personalen kommer att sänkas med upp till 15 procent. Själv går han ner 20 procent i lön. För resten av ledningsgruppen sänks lönerna med mellan 15 och 23 procent, säger Gustafson.

Sven Cahier, ordförande för tjänstemannafacket Unionen, anser att man skulle ha skurit ner mycket tidigare och att det är å grund av att för lite gjorts under lång tid som SAS hamnat i utförsbacken. Han företräder cirka tusen markanställda medlemmar i Stockholm.

– Jag vet inte hur många som kommer att sägas upp, 800 heltidstjänster totalt är ju fler personer eftersom många arbetar deltid. Jag gissar att många av mina medlemmar kommer att outsourcas, i synnerhet om marktjänsten säljs.

Cahier har svårt att se hur SAS generellt kan sänka Unionens medlemmars löner då de sätts individuellt och inte regleras i kollektivavtal.

– Man kan ju inte bara sänka en lön utan att ändra något i arbetet. Att ändra pensionsvillkoren är också en konstig tanke, vi har standardsystemen ITP1 och ITP2, jag har mycket svårt att tro att man kan rucka på dem.

Han är också främmande för ett nytt kollektivavtal.

– Vi och Sveriges Ingenjörer har ett kollektivavtal med Transportgruppen som gäller för 25 000 medlemmar. Vill man ändra det måste det omförhandlas för en rad yrken, vi är bara en liten del i det avtalet.