Rosor, rötter och avdrift
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek firade sin flytt till ett industriområde i förorten med poesi, utställningar, seminarier och invigningstal av Stefan Löfven. Det kommer nämligen att bli hur bra som helst där ute i Flemingsberg.
Länge har de hållit till i fackföreningsrörelsens kvarter runt Norra Bantorget, med lager och depåer på flera andra ställen, bland annat i Grängesberg. Nu kan allt samlas på ett ställe, och de nya lokalerna är ljusa och välkomnande för ytterligare fördjupningar.
Så på invigningsdagen rådde det inga tvivel om att historien behövs, också i dagsdebatten. Och ett ohyggligt intressant seminarium gav olika perspektiv på nyttan av historien, och i synnerhet arbetarrörelsens plats i de nordiska ländernas samhällsutveckling under stora delar av nittonhundratalet. Professor Klas Åmark förklarade att han uppfattar denna utveckling som ett världsarv, som ett unikt sätt att lösa de problem som varje samhälle ställs inför beträffande i synnerhet arbetsmarknadssystemet, välfärdspolitiken, neutraliteten och jämställdhetsarbetet.
Göran Salmonsson redovisade de idéer om historiens uppgift inom arbetarrörelsen som strax dessförinnan hade belönats med Bosdotterpriset. Salmonssons viktigaste begrepp är “avdriften”, nämligen hur en reform eller ett politiskt begrepp med tiden kan komma att hamna väldigt långt bort från sina ursprungliga avsikter. Hela den prisvinnande uppsatsen står att läsa i tidskriften Arbetarhistoria nummer 138-139.
Två talande exempel på avdrift är hur A-kassan kommit att bli en individuell omställningsförsäkring istället för nånting som reglerar utbudet av lönearbete, och hur lön numera uppfattas som en individuell belöning.
Tack vare Gunilla Thorgren och LO:s andre vice ordförande Ingela Edlund kom större delen av seminariet sen att handla om varför kvinnornas insats i samhällsutvecklingen osynliggjorts och vad vi kan göra åt det i efterskott, och med tanke på framtiden.
Framtiden, som var osedvanligt mycket närvarande under denna historikerfest, inte minst i Stefan Löfvens välfunna liknelse om att den socialdemokratiska rosen fortfarande är en knopp, som inte nått sin fulla blomning.
Arkivet och biblioteket är öppet för alla, och ligger alltså numera på Elektronvägen 2, en tiominuters promenad från Flemingsbergs pendeltågsstation. Öppettider m m finns på deras hemsida.