Islänningarna arbetar i särklass längst i Europa. Gott om jobb och hög formell pensionsålder är några förklaringar.

Män på Island arbetar i genomsnitt till nästan 70 års ålder, kvinnor till gott och väl 65.

I hela världen är det bara mexikanska och sydkoreanska män som arbetar längre än de isländska, enligt OECD:s statistik. Men länderna är knappast jämförbara: Till skillnad från Mexiko och Sydkorea har Island ett väl utbyggt pensionssystem. Islands gamla arbetar inte längre av nödtvång, de väljer att göra det.

– Arbetet är en stor del av vår identitet. Vi arbetar mycket hela livet, säger Lara Björnsdottir, socionom i Reykjavik som just fyllt 69 och jobbar för fullt.

– Det gör att många, särskilt män, mår dåligt när de inte längre arbetar. De förlorar det sociala livet.

En grundläggande förklaring är att tillgången på jobb har varit god, säger Stefan Olafsson, professor i sociologi vid Islands universitet. Island var fattigt vid tiden för andra världskriget, men under den snabba ekonomiska utvecklingen därefter har efterfrågan på arbetskraft varit stor.

Därför har Island aldrig utvecklat den flora av pensionslösningar som andra europeiska länder använt för att lyfta bort äldre från arbetsmarknaden. Full pension får du först vid 67 år.

Till detta lägger Stefan Olafsson att de isländska lönerna – och produktiviteten – har varit relativt låga i förhållande till landets välstånd. Facken har inte stridit för arbetstidsförkortning, så som de gjort i de nordiska grannländerna, utan slagit vakt om att medlemmarna ska kunna jobba extra för att få mer pengar.

– Historiskt har inställningen varit att har du problem, så jobbar du dig ur dem, säger Stefan Olafsson.

– Samtidigt är islänningar ganska materialistiska, lite som amerikanerna. Folk är villiga att arbeta mycket för att ha fina hus och bilar.

Facket har inget krav på sänkt pensionsålder, enligt Thrainn Hallgrimsson, kanslichef vid Islands största fackförbund Efling, som organiserar arbetare i en rad yrken. I enskilda fall har Efling krävt en höjning, som när mejeriet Mjölkursamsalan ville pensionera sina arbetare vid 67 i stället för 70.

– Besvikna anställda kom till oss och ville att vi skulle förhandla fram en rätt att jobba till 70 år, säger Thrainn Hallgrimsson.

– Folk vill arbeta. I min barndomsby Sigljufördur jobbade många ännu i 90-årsåldern.

Fakta

Pensionsrätt vid 67 år

Det isländska pensionssystemet består av tre delar:

• En allmän, statlig baspension som kompletteras med inkomstprövad pension för dem som har låga eller inga andra inkomster. Betalas från 67 år.

• Tjänstepension, som är obligatorisk och regleras i lag. För de flesta är tjänstepensionen huvuddelen av pensionen. Den byggs upp av avgifter motsvarande tolv procent av lönen (åtta från arbetsgivaren och fyra från den anställde) som sparas i fonder, olika beroende på bransch. Fondernas förvaltning och riskspridning regleras i lag. Efter 40 års arbete har du rätt till minst 56 procent av lönen i pension (normalt räcker pengarna till lite mer). Pensionen är prisindexerad. Tjänstepensionen kan som regel tas ut från 67 år (tidigare i en del fonder), men blir större om du väntar. En del börjar ta ut statlig pension vid 67 men jobbar samtidigt vidare till exempelvis 70 för att öka tjänstepensionen.

• Frivilligt, individuellt pensionssparande som gynnas skattemässigt. Du får göra avdrag för pensionssparande med upp till fyra procent av lönen. Arbetsgivarna har i avtal gått med på att skjuta till två procent (vilket också är avdragsgillt), förutsatt att den anställde bidrar med minst lika mycket. Går att ta ut tidigast från 60 år.