Med mindre än en vecka kvar till presidentvalet i USA tar Arbetets Anders Eld tempen på debatten.

”Medelklassen har krossats de senaste fyra åren.” ”Jag vill hjälpa folk i medelklassen.” ”Vi borde sänka skatten för folk i medelklassen.” ”Amerika mår bäst när medelklassen mår bäst.” ”Valet handlar om vem som kan ge medelklassen i det här landet en ljus och framgångsrik framtid.”

Ständigt denna medelklass.

Den som bara hämtar sin information om USA från den pågående presidentvalskampanjen får intrycket att detta är ett land där de bara finns två samhällsgrupper: medelklassen och rika knösar, alternativt jobbskapare – vilken benämning som används beror på vem som har ordet. Den senare gruppen vill Barack Obama höja skatten för, något som hans republikanske motståndare Mitt Romney motsätter sig.

Att var sjätte amerikan lever i fattigdom är ett faktum som bara dyker upp när utmanaren vill finna bevis för att presidentens politik har misslyckats. Riktigt vad Romney vill göra åt saken – förutom att sänka skatterna och avreglera – är oklart.

Den ökade fattigdomen smyger sig dock in bakvägen i kampanjen, eftersom sjukvårdsförsäkringssystemet för låginkomsttagare har blivit en stridsfråga:

I sin spariver vill Romney begränsa det federala åtagandet och låta delstaterna ta över, vilket i praktiken skulle leda till en rejäl bantning. Samtidigt innehåller Obamas sjukvårdsreform – som Romney vill skrota – en kraftig utvidgning av systemet. Men när presidenten ska sälja in reformen hos väljarna är det andra delar som lyfts fram.

Medan tystnaden sänker sig över de medellösas nöd handlar debatten mestadels om vem som är bäst på att skapa nya jobb. Republikanen vill fortsätta på det som varit partiets inslagna väg ända sedan Ronald Reagan. Demokraten går denna gång till val på ett betydligt blygsammare program med utbildningssatsningar och åtgärder för fler industrijobb.

Men frågan är om enbart nya jobb är vägen ur armodet. Reallönerna har länge stått och stampat, och låglöneträsket breder ut sig. Mer än var fjärde löntagare, 28 procent, har ett jobb som betalar så dåligt att en heltidslön inte räcker för att försörja sig.

Trots lönestagnation föreslår ingen av kandidaterna en höjning av den lagstadgade minimilönen. I stället har Romney utsett fackföreningarna till det allmänna välståndets fiende nummer ett. För medan Obama sparar sitt försvar av arbetsrätten till stunder då det finns fackligt folk i publiken, så ägnar republikanen en betydande del av sitt valprogram till förslag som skulle förpesta fackens tillvaro.

Med bara några dagar kvar till valet står det klart att trots de politiska skiljelinjerna så delar kandidaterna en och samma valanalys. Den som kramar medelklassen hårdast vinner. För den tredjedel av amerikanerna som vare sig är rik eller medelklass återstår bara drömmen – om att en gång nå dit.