Hyusnie Nazif vet hur lönen kommer att öka

Hyusnie Nazif får en lön som ligger över det lagen kräver, men har kollegor på andra företag som accepterar mindre betalt än gällade minimilön. ”De är rädda”, förklarar hon. ”Och de kan inte föreställa sig att de skulle hitta jobb någon annanstans.”

Minimilön gäller i hela Tyskland för dem som jobbar i omsorgen, men nivån skiljer sig något mellan delstaterna. Hyusnie Nazif startade på Berlins lägsta nivå och har kommit upp i en lite bättre lön efter sitt första år i ­hemtjänsten.

– Jag och alla mina arbetskamra­ter är överens om att det egentligen är för lite betalt i branschen. Vårt arbete är mer värt. Minimilönen borde egentligen ligga på minst 11, kanske 12 euro i timmen, säger hon.

I år är den lagstadgade mini­milönen för omsorgsanställda 8,75 euro i timmen i före detta Västtyskland och 7,75 euro i timmen före detta öst.

Hyusnie Nazif, 33 år, är äldreassistent på ett privat bolag med inriktning mot turkisktalande gamla i Berlin, som omfattas av västvillkoren. Hennes arbetsgivare garanterar successiv löneökning, betald semester och vidareutbildning. Men hon har kollegor i and­ra företag som jobbar för 6 eller 7 euro i timmen – trots att det är förbjudet.

Hur ser din arbetsdag ut?

–  Jag jobbar alltid eftermiddagar och kvällar och besöker nästan alltid samma personer. Vi är som en slags familj vid det här laget. Förutom att dosera medicin och ge patienterna sprutor gör jag det mesta. Jag byter blöjor och la­gar mat, städar, handlar och ger psykosocialt stöd.

Hur mycket fick du ut när du började?

– Jag hade 8,50 euro i timmen, men i mitt kontrakt står automatiska höjningar inskrivna. Jag fick den minimilön som gällde då därför att jag var nybörjare som kom direkt från utbildningen. Nu har jag jobbat i ungefär ett år och har 9,50 euro i timmen. Och snart kommer nästa höjning, då får jag 10.

Och hur mycket får du ut netto varje månad?

– Jag får alltid betalt för 130 timmar, men jobbar oftast mer än så. Övertiden kan man antingen ta ut i lön eller så tar man kompledigt. Jag brukar få ut mellan 950 och strax över 1 000 euro i månaden, men aldrig mindre än 950 euro.

Är du nöjd?

– Ja, mycket. Okej, en del patienter är jobbiga att handskas med, de tänker att vi är deras städerskor. Jag har kollegor som blir mobbade för att de har svårt att säga nej.

– Men ledningen står på vår sida. Om en av oss säger, ”jag klarar inte av att gå till den här patienten”, då måste man inte det. Utan diskussion. Det är bra.

Det låter som en stressig arbetsvardag?

– Javisst är det stressigt. Vi är för få och det är vanligt med upp­sägningar. Jag har varit med om minst tio fall. Chefen är hård på det sättet, men det tycker jag faktiskt är bra.

Varför sägs folk upp?

– Till exempel för att de ljuger, för att de utgår från att alla patienter är demenssjuka och inte förstår vad de säger. De här kollegorna började arbeta för andra hem­tjänst­företag sedan och där går det mycket sämre till än hos oss.

Hurdå till exempel?

– De får 7,50 euro i timmen. Jag förmodar att det till med kan vara 6,50 eller 6. En kollega berättade att hon jobbar från åtta på morgo­nen till tio på kvällen. Det går ju bara inte! Dessutom arbetar de i vissa fall mer än tolv dagar i sträck.

De tyska försäkringskassorna genomför oanmälda kontroller hos privata hemtjänstbolag med jämna mellanrum. Men Hyusnie Nazif känner inte till att någon arbetsgivare som bryter mot minimilönregeln skulle ha åkt dit.

Unn Gustafsson