Jobben finns österut

Arkitekten Javier Poveda är efterfrågad i Kina, men anställningsvillkoren är tuffa.

Sydeuropas arbetskraft tar sig inte bara norrut. Även Kina, med stark tillväxt och stora stimulanspaket, är ett alternativ för krisdrabbade. Men med flytten österut överges också den arbetsrätt vi är vana vid.

Javier Poveda, 32, ägde tidigare en arkitektfirma i Spanien. Men när marknaden blev allt trögare sålde han sin andel, och har nu jobbat som arkitekt för ett kinesiskt företag i Peking i ett drygt år:

– Hemma handlar det om den lokala marknaden, i Kina finns alla stora internationella företag på plats. Här jobbas det med 40-våningstorn på 200 000 kvadratmeter, säger han.

Och Javier Poveda är mer än välkommen: Utbildningen som han och andra utländska arkitekter har står sig bra i Kina. Han har märkt att västerländsk kreativitet och design efterfrågas. Utländska arkitekter förväntas ofta lära upp sina jämnåriga kinesiska kollegor:

– Världens snabbaste urbanisering, och enorma statliga stimulanspaket, gör behovet av utländska arkitekter stort, säger Javier Poveda.

Arkitekterna är inte den enda högutbildade yrkesgrupp som sneglar åt Kina. Landet har också satsat hårt på forskning och utveckling, där budgeten har ökat med 20 procent per år det senaste decenniet. Kina är nu världsledande i antal patent, och har världens and­ra största forskningsanslag efter USA.

2008 lanserade regeringen kampanjen ”tusen talanger”, som fick över 1 500 akademiker och experter att flytta till Kina. Många utvandrade kineser lockades då tillbaka med stipendier på tiotals miljoner kronor. Ett nytt liknande program påbörjades i fjol, särskilt riktat mot utländska experter och akademiker.

Detta kan jämföras med Europa: I Javier Povedas hemland saknar hälften av alla unga jobb. Grekland spås snart ha en arbetslöshet på en tredjedel. Italiens ekonomi har vuxit med bara 0,5 procent på tio år, och hushållens köpkraft ligger i dag på 1992 års nivå.

Inte så konstigt då att nästan 700 000 av de 1 020 145 utlänningar som bodde i Kina 2010 redan hade stannat i över ett år. Tre år tidigare var det 538 000 som hade stannat ett halvår eller längre. Detta enligt Brookings institute, som lägger till att nästan 600 000 av de utlänningar som nu finns i Kina har kommit för att arbeta eller bosätta sig.

Men i de inflyttades hets att leta jobb glöms ofta arbetsrätten bort, den som tagit ett sekel att etablera i Europa. I Kina finns bara en fackförening, och den står myndigheterna nära. Kollektivavtal existerar inte, försäkring är ett nytt koncept och minimilönen ligger på bara några tusenlappar i månaden.

På Javier Povedas kontor finns 25 anställda, varav cirka hälften är utlänningar. De tjänar ofta dubbelt så mycket som sina lokala kollegor, men kontrakten skiljer sig åt även dem emellan.

– Man måste förhandla en mot en, vara på sin vakt och gärna låta en advokat se över kontraktet, tipsar Javier Poveda.

Hans övertid är obetald, men i stället kan han ”spara” ihop till lediga dagar. Han har tre veckors semester om året. Många utlänningar med mindre erfarenhet har betydligt sämre förhandlingsposition på den kinesiska arbetsmarknaden.

Joe Olsson