Fyra västsvenska åkerier, nästan 400 chaufförer och ett lettiskt bemanningsföretag ett tiotal anställda kommer att få skattekrav på åtminstone 35 miljoner kronor i runda tal.

Det är ett resultat hittills av Skatteverkets pågående granskning av åkeribranschen i Västsverige.

– Arbetet pågår och jag tror att fler åkerier och chaufförer kommer att utredas, säger Inger Herding samordnare på Skatteverket i Göteborg i den pågående kontrollen av främst utländska chaufförer och svenska åkerier.

Åkerierna har hyrt in chaufförerna som om de vore egna företagare, men Skatteverket anser att chaufförerna är ”falska näringsidkare”. I och med att de kör åt samma uppdragsgivare ska de betraktas som anställda.

Det är precis samma budskap som åkeribranschen har framfört till regeringen. För ett år sedan skrev Transport, branschorganisationen Sveriges Åkeriföretag och Biltrafikens arbetsgivarorganisation ett gemensamt brev med uppskattningen att det finns 1 000 falska egenföretagare i branschen.

Branschens budskap är att oseriösa åkerier använder inhyrda chaufförer för att dumpa lönerna. Nu säger Skatteverket att samma upplägg används för att komma undan skatter och arbetsgivaravgifter. Och det här blir allt vanligare. Det är Inger Herdings intryck.

– Jag har en känsla av omfattningen har ökat under de senaste åren, säger hon.

Orsaken är prispressen i branschen. Näringslivet har vant sig vid billiga transporter. I fjol skrev Arbetet att även Sveriges största företag, AB Volvo, använde sig av chaufförer med en bulgarisk minimilön på strax under 1 000 kronor i månaden för sina transporter av nya lastbilschassin från fabriken i Tuve till främst olika exporthamnar.

Skatteverket granskar 372 utländska chaufförer som har arbetat i minst ett år i Sverige antingen som inhyrda ”egenföretagare” hos ett åkeri eller som anställda i ett utländskt bemanningsföretag. De kommer framför allt från Östeuropa, i första hand Polen. 19 svenska chaufförer ingår också i granskningen.

Skatteverkets slutsats är chaufförerna har haft ”anställningsliknande förhållanden” och därmed inte varit ”enskilda näringsidkare”. De har inte gjort egna upphandlingar, de har inte kunnat välja uppdrag utan har kört åt samma åkeri hela tiden. I regel har de inte haft F-skattsedel och intyg om de omfattas av hemlandets socialförsäkringar.

Därmed ska de beskattas som anställda för sina inkomster i Sverige och de fyra åkerierna ska betala arbetsgivaravgifter – inklusive pensionsavgifter och försäkringar.

– I annat fall måste de prestera dokument som visar att chaufförerna verkligen har anlitats som egenföretagare. Vi får se vad som händer. I dag har ett företag kommit in med papper, berättar Inger Herding.

Namnen på de fyra västsvenska åkerierna är belagda med sekretess. Den gemensamma nämnaren är att det rör sig om stora åkerier med små lönekostnader.