En kvinna fick nytt jobb. Men arbetsgivaren drog tillbaka anställningen när kvinnan berättade att hon var gravid. Företaget hävdar i sin tur att det var kvinnan själv som tackade nej till jobbet för att hon var gravid. DO stämmer nu företaget till Arbetsdomstolen.

I slutet av maj fick en visstidsanställd kvinna ett efterlängtat mejl. Brevet innehöll gratulationer från vd:n på det badrumsföretag där hon sökt jobb. Hon hade fått provanställning som säljare. Hon sa då upp sig från sin visstidsanställning i butik. Via mejl fick hon utkast till anställningskontrakt, bonus- och tjänstebilavtal.

Efter cirka en vecka hörde kvinnan av sig till vd:n då hon fått reda på att hon var gravid. Enligt stämningsansökan skrev hon att hon hoppades att företaget skulle ge henne en ärlig chans trots graviditeten.

Några dagar senare talades hon och vd:n vid. Då fick hon reda på att vd:n ansåg att situationen var ”olycklig”, men att han var glad för hennes skull som pappa däremot inte som affärsman. Dagen därpå gick tjänsten till annan sökande.

Kvinnan fick tillbaka sitt gamla butiksjobb, där hon får ut drygt hälften av det hon skulle tjänat som säljare. Hon anmälde händelsen till DO, som nu väljer att stämma företaget och kräva 200 000 kronor i ersättning till kvinnan.

Företaget hävdar dock att det var kvinnan själv som sa nej till jobbet på grund av graviditeten. Att tvista om vem som dragit sig ur ett jobberbjudande är mycket ovanligt, enligt Anders Wilhelmsson, kvinnans jurist på DO.

I ett första steg handlar det om vem som ska stå för bevisbördan. DO måste få ihop tillräckligt med material för att ”det sammantaget ska lukta diskriminering” som Anders Wilhelmsson uttrycker det. Tar myndigheten sig till den nivån blir det arbetsgivarens jobb att styrka att det inte handlat om diskriminering.

I det här fallet anser Anders Wilhelmsson att man har tillräckliga bevis för att nå den nivån. Till exempel att kvinnan sökt och erbjudits jobbet. Att hon sagt upp sig från sitt gamla jobb trots att hon var gravid. Att vd:n tagit initiativ till det samtal där han, enligt kvinnan, sagt att det inte blir något jobb.

Tidigare domar i liknande fall har gett betydligt lägre belopp än de 200 000 kronor DO stämt företaget på i det här fallet.

– Det är tragiskt. Vi är helt övertygade att de här nivåerna inte har en avskräckande effekt vilket var lagstiftarens intention i och med lagändringen och även de krav som EU-rätten ställer. Men vi har inte gett upp än, utan hoppas kunna övertyga domstolen att de nivåer man hittills dömt ut är för låga.

Fakta

2009 började den ”nya” diskrimineringslagen gälla.

Bland annat infördes sanktionen diskrimineringsersättning.

Tanken var att domstolen inte skulle jämföra med de relativt låga ersättningar som utgår i skadestånd för kränkningar i brottmål. Den nya ersättningen skulle därmed få en mer avskräckande effekt. Men beloppen i domstol har snarare blivit lägre.

Fram tills i somras hade DO fått in 116 anmälningar om missgynnande i samband med graviditet och jobb. Under samma period hade myndigheten fått in 244 anmälningar om missgynnande i samband med föräldraledighet.

10 förlikningar träffades under förra året som handlade om diskriminering av gravida eller föräldralediga.

4 fall gick till domstol under samma period.