Jämställdhet, jävlaranamma!

”Alltsammans kulminerar i skorna, närmare bestämt de högklackade. Hela livet har jag gått i gympaskor eller kängor, men det står utom allt tvivel att om jag ska kunna ta mig nånvart innan jag fyller 30, så är jag helt enkelt tvungen att skaffa mig högklackade skor. Alla damtidningar jag läser är orubbliga på den punkten: högklackade skor är ett obligatorium i en kvinnas liv, lika ofrånkomliga som XX-kromosomen och förmågan att ge sin avkomma di. En riktig kvinna har högre tankar om sina skor än om sin kropp och sina tankar. En riktig kvinna äger också mer skor än kropp och tankar. Skor är också nåt man aldrig kan ha för mycket av, till skillnad från rumpa och upproriska tankar!!!!!!!!!!!!”

När engelska journalisten Caitlin Moran i självbiografiska jävlaranammaboken Konsten att vara kvinna gör uppror är det inte bara med att kräva skor man kan ha roligt i, även om just skorna fungerar bra som symbol för hennes idé om att jämställdhet kan testas med en enkel fråga: Måste männen göra likadant?

Nej, hon upplyser också om det som egentligen borde vara självklara sanningar, som att det inte bara är tonårskillar som har sexfantasier, att tjejer också dricker öl – ibland en för mycket – och att kvinnor kan vara smarta, vassa och roliga på en och samma gång.

Med Caitlin Morans röst i skallen är det lättare att gå en ny årstid till mötes när damtidningen fetstilar ”Bli snyggast i höst – här är åtta skönhetsmåsten”. Kom igen – vad är det vi kvinnor håller på med egentligen? Och varför? Bättre vore om rubrikerna sa: Slappna av. Sluta jobba på att bli perfekt, det är ett mål omöjligt att uppnå. Lägg inga pengar på botox – du kommer inte att se ut som 27 för evigt, du blir att likna en galen buktalardocka.

Och när det gäller de högklackade – Caitlin Moran har rätt:  ”VI KAN INTE GÅ I FANSKAPEN. Vi kunde lika gärna gå ut och festa i antigravitationsskor eller inlines.”

Anita Boberg