En stålarbetare med historia

Det var aldrig planen att jag skulle bli svärdssmed, säger Peter Johnsson.

Han arbetade som illus­tratör, bland annat av barnböcker, när han kände att han behövde göra något annat. Han tog ett sabbatsår och tog upp sitt gamla intresse för att arbeta med metall. Sabbatsåret blev fyra: en hantverksutbildning som slutade med att han som examensuppgift smidde en kopia av ett svenskt 1400-talssvärd.

– Sedan visade det sig att det var det folk kände till om mig, de uppdrag jag fick berodde på att jag hade smitt ett svärd. Så efter något halvår fick jag konstatera att jaha, jag är visst svärdssmed.

Hur arbetet som svärdssmed ska se ut har han fått komma på själv.

– Man skapar sin egen marknad. Ingen behöver ju ett svärd, gudskelov.

Han designar svärd åt ett företag i USA, han håller föredrag och lägger mycket tid på research: att studera och mäta upp olika svärd på museer runtom i världen. Men framför allt smider han själv svärd i sin smedja utanför Uppsala och säljer till privatpersoner och museer.

Dessutom gjorde han svärden som ­användes i Arn-filmerna. Normalt tar det honom en månad att göra ett svärd, men filmbolaget behövde 200 svärd och dolkar på två månader. Så tillverkningen fick Peter Johnsson lägga ut på det amerikanska företaget.

Han designade runt 15 olika modeller som framställdes i USA. Och det var speciella filmsvärd: De skulle inte vara vassa, och de som användes i stridsscener tillverkades i aluminium för viktens skull.

Peter Johnsson talar gärna om svärdets symboliska värde: Det är ett konstföremål, men samtidigt ett verktyg att döda med. Det bars av riddare, som hade till yrke att döda, men som samtidigt sågs som ädla människor med ett kall. Det väcker tankar om hjältar, makt och konflikt och visar att vi människor även har en destruktiv sida. En provocerande konstform, har han märkt.

– Men jag tror det är farligt att gömma undan den sidan av oss, att låtsas som att den inte finns längre.