Minst en gång i veckan får Michalis ett samtal från någon som har hört att han har ett kafé i Berlin – och undrar om det går bra att komma och jobba.

Han driver fiket Myxa i den nyhippa stadsdelen Neukölln och är själv invandrad. I fjol anlände drygt 24 000 greker Tyskland: 90 procent fler än under 2010. Man kan se samma rörelse från de övriga krisdrabbade länderna i Sydeuropa.

Och det är de bästa personerna som sticker, berättar Michalis. Han beskriver det som akademiker kallar braindrain: hur unga, välutbildade medborgare vänder Grekland ryggen för att i stället ställa sig till den tyska arbetsmarknadens förfogande.

Själv tycker Michalis inte att han kan kallas ekonomisk flykting, som är den problemladdade tyska beteckningen. Han kom till Berlin för snart tre år sedan och stannade för att han gillade staden. Kaféet är ett hobbyprojekt, Michalis livnär sig som grafiker med formellt säte i Aten och frilansar åt internationella företag. Men han avser att flytta verksamheten till Tyskland – och då går Grekland miste om ännu en välutbildad skattebetalare.

På Myxa har Michalis vänner lagt rabarber på ett bord. Panagiotis kom hit med sin fru i juni. Han jobbade åt sin pappas exportföretag men det går så dåligt att han fick sparken. Nu vill han starta en egen bar och letar efter en lokal. Hon var anställd på en ekonomiavdelning. Här jobbar hon som kock.

Panagiotis föredrar ovissheten i Berlin framför den i Aten. Precis som Michalis värjer han sig mot att förkroppsliga bilden av en grekisk krisflykting. De är medelklassbarn som har haft råd att byta land och det vet de själva om. Och samtidigt, ofrånkomligen: unga utvandrare i krisens spår.

Deras berättelser om Grekland handlar om mormödrar och mammor som efter ett helt yrkes­liv får se sina pensioner skäras ned till under existensminimum. Om att nästan en halv miljon greker röstade på det nynazistiska partiet Gyllene gryning. Och om den leda som breder ut sig.

Panagiotis, som egentligen hellre vill snacka svenska hårdrocksband, säger till slut:

– För våra föräldrars del är krisen svår men för vår generation det helt kört. Jag vet att utvecklingen kommer att vända om 10 eller 15 år. Men jag har inte tid att vänta så länge.

På senare tid har Michalis avrått dem som ringer från att komma. Berlins hyresmarknad har stramats åt, det är svårt att hitta prisvärt boende och ännu svårare att hitta affärslokaler. Men redan i oktober tar han emot nästa inneboende, en vän till en vän som vill försöka hitta fotfäste här.

Värre än läget i Aten kan det inte vara.

Unn Gustafsson