Hon möter människor i mörker

Fattigdom. Sjukdom. Långtidsarbetslöshet. Psykiska besvär. Språksvårigheter. Brist på nätverk. Brist på utbildning. Julia Presno är diakon och möter människor i alla former av svåra situationer.

– Det finns inga lätta ärenden här, säger hon. Eller ja, ibland skulle det kanske gå att klara av ett ärende snabbt, men det finns ett värde i att arbeta långsiktigt. Det krävs att man sätter sig in i en människas situation, inte bara trycker på en knapp.

Diakonin är kyrkans sociala arbete. Många tycker att det är lättare att söka hjälp av kyrkan eftersom den inte är en myndighet. Och långtifrån alla som Julia Presno träffar är medlemmar i Svenska kyrkan. En del tillhör andra religioner.

– Vi kan ändå mötas, alla är skapade av Gud.

Julia Presno samtalar, ger råd, hjälper till att söka pengar från olika fonder, stöttar i kontakten med myndigheter, skapar möten och handleder praktikanter som behöver prova på arbetslivet. Utöver det är hon med och organiserar gudstjänster och kyrkkaffe.

Att ständigt möta människor i svåra situationer är krävande. Man ger mycket av sig själv och får ofta ta emot ilska som egentligen hör hemma någon annanstans.

– Människor tror att du kan hjälpa dem på sätt som inte är möjliga.

Julia Presno är inte sällan med om hotfulla situationer.

Trots det tycker hon det går bra att släppa det mesta av arbetet när hon går hem. Hon får dessutom handledning av en psykoterapeut för att avlasta sig. Det verkar rätt accepterat hos arbetsgivaren att det är nödvändigt, tycker hon.

Det svåraste är när hon känner att det inte går att komma vidare med en hjälpsökande.

– Problemen sitter i kluster, det finns inga genvägar förbi dem. Ibland är jag tvungen att förmedla att man måste stå ut, att det kommer att vara så här ett tag, säger hon.

– Som nyutexaminerad kan man ha en tendens att överhjälpa, men då finns det en risk att man går sönder. Vi gör vad vi kan, så får Gud göra resten. Eller vad han kan.