Affärsidén för JC Decaux är att tillhandahålla ”nyttigheter” åt städer och kommuner, till exempel busskurer och offentliga toaletter, och i gengäld få fina reklamplatser att sälja.

Jag tycker själv att det är en deal som gör stan bättre att leva i, eftersom alltsammans är prydligt skött och det aldrig finns några tvivel om vad som är vad.

Nu ger sig JC Decaux in som konstmecenat, på sina egna villkor, vilket väcker en mängd intressanta frågor, och det är uppenbarligen meningen.

Vid prisutdelningen serverades kalventrecôte och ett samtal mellan chefen för Stockholm konst Mårten Castenfors och radioteaterns stridbara chef Stina Oscarsson.

Samtalet kom att handla om ramar. Eller rättare sagt hur man som konstnär (till exempel) bryter sig ur dem för att få nånting sagt.

Priset består nämligen av en penningsumma och en affischkampanj så att pristagaren når ut till busskurer i hela landet.

Hans Jörgen Johansen fotograferar helt fantastiska landskap bestående av närbilder på mögelkulturer och andra typer av förfall. Det är en helt ny värld han visar upp, full av undergångsstämningar.

Nu ska dessa konstverk in i reklamens ram, rent konkret, tillika med en stor text rakt över sig, som på bilden.

Och vad händer med dem då? Det återstår att se.

Risken är stor att de förvandlas till yta, på bekostnad av innehållet – nånting som Stina Oscarsson framhöll som en utbredd fara i hela samhället.

Men det kan också uppstå en dialog, så att mögellandskapen blir en kommentar till hela konsumtionssamhället. Jag menar, visst har de en stämning av död och förgängelse, men de är ändå mysigare än vilken butiksgalleria som helst.

Och i allra bästa fall kan de träna upp medborgarnas blickar, för att i fortsättningen öva upp förståelsen för vilka berättelser som kommer in via reklamen.

Man kan ju nämligen tänka sig den motsatta operationen: att flytta in de upplysta megaannonserna på museum bland andra verk så att de kan läsas med uppmärksamhet och inte med likgiltighet.

Det skulle kunna leda till outhärdliga, ja traumatiska möten med übermagra modeller och hopplösa storkovanvinnardrömmar.