Slagfärdighet vi behöver

– Det här börjar ju likna ett väckelsemöte, kommenterade Jeanette Winterson under frågestunden efter hennes framträdande inför en fullsatt hörsal på Kulturhuset i Stockholm.

Och hon vet vad hon pratar om, uppfostrad som hon är av oresonliga pingstvänner i norra England. Samtidigt förstod hon ju att hennes exempel, och hennes stilkonst, betyder väldigt mycket för väldigt många människor, vilket flera på plats även vittnade om.

Den nya boken, Varför vara lycklig när du kan vara normal, är skriven i rasande tempo i samband med en livskris som nästan tog kål på henne, och som slutar med att hon hittar sin biologiska mamma och blir kompis med henne.

Men det är återblicken på uppväxten som är ett omistligt samtidsdokument, helt klart i samma genre som t ex den svenska arbetarlitteraturtraditionen. Om att bli sig själv, och kunna rå över sitt eget liv, i relation till arbete och kärlek, på trots av förtryckande ideologier och konventioner. Men samtidigt med blick för rikedomen och mångfalden i den arbetarklassvärld som nu fått lämna plats för enfaldig konsumism.

Och därför är hennes uppror ännu viktigare idag, när förtrycket har internaliserats och blivit en privatsak. Den unga Jeanette är i krig med sin galna mamma, och går segrande ur striden med hjälp av litteratur och sex (i grunden samma polymorfa perversitet) och besegrar även stofilerna vid Oxforduniversitetet (där hon hamnar som “arbetarklassexperiment”), inte minst genom att knyta livslånga vänskapsband.

Dagens ungdomar, i alla åldrar och samhällsklasser, är inbegripna i ett lika dödligt nappatag, fast med den egna självbilden, inte med ett yttre förtryck. Åtminstone inte här hemma.

Och därför behövs Wintersons briljanta slagfärdighet mer än nånsin, som perspektivskapare och förebild, i den enskildes liv och även som kokbok för det stundande folkbildningsarbetet.