»Vi är konkurrenter men ändå inte«

När sjuksköterskan Marita Eerola och hennes kollegor startade företaget Vårdstyrkan  märkte de att det var en hjälp att vara med i Vårdföretagarna.

När Marita Eerola startade företag var det självklart att gå med i en arbetsgivarorganisation – för att kunna göra rätt från början.

– Vi ville att det skulle vara bra för personalen och för vårdtagarna, säger hon.

Hon bildade Vårdstyrkan tillsammans med två chefskollegor från Täby kommun 2007. Marita Eerola är sjuksköterska och de båda andra undersköterskor.

– Vi startade företaget för att kunna uppmuntra och belöna personalen. Som chef i kommunen fick man strida för det, säger Marita Eerola, som är vd och har sitt kontor nära Täby centrum.

Hon har varit fackligt aktiv i både Kommunal och Vårdförbundet, men tyckte det var för mycket av motsatsförhållande mellan fack och arbetsgivare. Hennes företag jobbar efter ledorden delaktighet, insyn, respekt och utveckling.

Marita Eerola säger att en liten entreprenör har svårt att nå ut och motarbeta en missvisande bild av att de privata vårdföretagens chefer har höga löner, pengar undanstoppade och dålig verksamhet. Genom Vårdföretagarna har de fått stöd, kunskap och del av arbetsgivarorganisationens nätverk.

– Vi är konkurrenter men ändå inte, och kan hjälpas åt.

Med medlemskapet i Vårdföretagarna följde kollektivavtalet.

– Det är också viktigt. Vi ville ha det och få det rätt på en gång.

På äldreboendet Allégården finns ingen fackklubb. Något färre än hälften är med i facket, tror Marita Eerola. Hon säger att ledningen försökt övertala de anställda att utse ett skyddsombud, men inte lyckats.

Lönerna sätts av en chef efter medarbetar- och lönesamtal. Lönen är individuell och bygger på lönekriterier. Marita Eerola ler och säger att man hamnat i ett dilemma: Företaget vill ha kunnig personal som stannar kvar på jobbet, men när det fungerar så blir lönerna höga och det blir dyrt för företaget.

Vårdstyrkan är ett av många nya medlemsföretag i arbetsgivarorganisationen Vårdföretagarna, som är en del av Almega. Marita Eerola tror att medlemsuppgången beror på att egenföretagare och entreprenörer vill göra rätt och behöver stöd för det.

När det gäller fackens tillbakagång kan hon tänka sig två skäl. Det ena är att det är för mycket av motparter. I stället behövs samarbete – för att tillsammans ta sig annan kommunen och landstinget.

Dessutom tror hon att unga människor inte är så villiga att gå med i facket för att de vill bestämma själva hur, när och hur länge de ska arbeta.

Om Marita Eerola fick ändra på kollektivavtalet skulle det vara ingångslönerna och de fasta anställningarna. De fasta anställningarna är inte avpassade efter verksamheten, tycker hon. Om personal i hemtjänsten kommer hem till någon som inte vill ha hjälp den dagen så får Vårdstyrkan inget betalt av kommunen, men den anställde är fortfarande anställd och ska ha lön.