Minns ni debatten om förslitningsskador på 80- och 90-talen?

Då handlade det om ifall ­sveda-, värk- och brännkärringarna (SVBK – som de lär ha döpts till i läkarjournaler) verkligen hade ont. På riktigt. Eller om de inbillade sig, led av dåliga nerver – eller kunde det rent av handla om träningsvärk? (Idrottsskador ifrågasattes intressant nog aldrig.)

Sedan dess har mycket hänt. Inte när det gäller rätten till ersättning för förslitningar, men det diskuteras inte längre – lika högljutt i alla fall – huruvida vår kropp påverkas av konstiga arbetsställningar på jobbet.

Bara för någon vecka sedan läste jag en intressant artikel om hur nyttigt det är att stå på jobbet. Man går mirakulöst ner i vikt. Och dessutom minskar risken för tarmcancer, tror jag att det var.

Men då är det viktigt att golvet inte är för hårt. Det ska svikta lagom. Annars får folk ont i ryggen. Sådana fakta ifrågasätts inte.

På en arbetsmiljömässa i Piteå testade jag en gång en sådan där mjuk ståmatta och fick förklaringar om hur knäna avlastades så att ryggen mådde bra. Stod många timmar på stengolvet i en monter och gick då och då till grannmontern och tjuvlånade den mjuka mattan för att vila.

Annat som vi lärt oss mer om gäller buller. Förr hörde det liksom till att verkstadsarbetare upp i åren skulle vara lagom lomhörda.

Om förskollärare då hade pratat om det plågsamma bullret på sina jobb hade de nog skrattats ut.

Nu är det en realitet att ungar för ett himla liv. Och klasserna blir större.

Hur funkar öronproppar i ett yrke där man måste höra? Vissa barn har svaga röster och de måste ju också få höras?

Den här bilagan ska delas ut på arbetsmiljömässan Nordic Safety i Älvsjö. Det ska bli roligt att träffa dig som kommer dit. Och spännande att kolla in alla nya arbetsmiljöprodukter.