Film: Pojktanten

”Riktig skönhet kan ge en upplevelse av att verkligheten slits isär och man liksom blickar in i något som är större än en själv. Det är något som förändrar den som upplever det, tror jag.”

Citatet ingår i ett oändligt samtal i ett badkar mellan Eli Levén och Ester Martin Bergsmark (hans vän, före detta älskande och tillika manusförfattare och regissör till filmen). De blickar tillbaka på sin relation, och på hur Eli försökte leva ut sin androgynitet maximalt, med läppstiftet som ångestdämpare, och under ständigt hot om våld från omvärlden. Till slut utbrister Eli: ”Nej nu är jag trött på att sitta i det här badkaret, nu vill jag upp!” Och det är både en känsla i stunden och att han står inför en ny fas i livet, att han har klarat sig igenom. Vilket även visas med korniga bilder från en känslostark överlevnadsfest. Och i vackra citat från hans debutbok Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats.

Men det som gör Pojktanten enastående är hur berättandet blandas upp med en både distinkt och outgrundlig symbolik. Det vimlar av hermafroditiska sniglar överallt på ett närmast surrealistiskt sätt. Både där i badkaret och i de korta scener där den androgyna pojktanten i olika åldrar uppträder i drömlika fantasier. Långsamma naturbilder där skönheten visar sig i de mest oförutsägbara gestalter: en högspänningsledning i en skog, en rödmålad trädkvist, en gul reflexväst. Hela tiden med våldet farligt nära.

Framför allt är fotot magiskt. Genom att flytta skärpan skapas hisnande överraskningseffekter, som kontinuerligt lär oss att verkligheten uppstår genom hur vi tittar på den. Och att gränsen mellan det inre och det yttre inte är absolut utan ständigt förhandlingsbar för den som står öppen mot världen.

Summan av alltsammans blir nånting som inte enbart handlar om könsidentiteter utan om möjligheten till förvandling överhuvudtaget, och hur mycket den kostar. Mot slutet av filmen konstaterar Eli:

”Jag tänker på hur jag uppfattas.
Jag vill så gärna va tydlig med att jag inte är en hon eller en han.
Jag vill va tydlig med att jag inte vet vem jag är
och att det är lugnt.”