Är lärarnas förhandlingar om nya löner och villkor slutet på en avtalsrörelse eller början på en ny period? Beroende på hur lång tid de inledda medlingarna tar – desto mer aktuell blir frågan.

Och för alla organisationer som just nu mejslar ut krav för vinterns förhandlingar är lärarkårens löneansträngningar en viktig pusselbit. Utvecklingen följs därför mycket noga av de 58 fackliga organisationerna på arbetsmarknaden och de nästan lika många arbetsgivarorganisationerna.

När lärarförhandlingarna strandade på försommaren och medlare utsågs försökte arbetsgivarna kroka upp lärarkåren i ett långt avtal (fem år) med lönegarantier för de inledande åren, men därefter utan siffror om vad som väntade lärarna.

Mönstret känns igen sedan 1990-talet. Då började eran av långa avtal där den uttalade avsikten var att uppvärdera läraryrket genom olika typer av avtalskonstruktioner. Även om teknikerna varierat genom åren har ambitionen uttalat varit att ge lärarkåren en något bättre löneutveckling än övriga grupper.

Men statistiken visar att det har gått så där. Vissa lärargrupper har utan tvivel fått en bättre löneutveckling än snittet, men det omvända förhållandet gäller för andra lärargrupper. Gång på gång återkommer därför kravet på uppvärdering.

Det finns en paradox i det eviga pratet om uppvärdering av läraryrkets lön och status. De som talar mest om detta, vid sidan av lärarkåren, är oftast politiker som har inget eller mycket litet inflytande över den faktiska utvecklingen av löner och villkor.

Det är ministrar, riksdagspolitiker och andra på central nivå som gärna uttalar sitt stöd för att satsa på lärarna och betonar lärarnas centrala betydelse – för allt från tillväxten i ekonomin till vikten av deras fostrande och pedagogiska gärning.

När så den kommunala verklighetens politiker sätter sig vid förhandlingsbordet för att med lärarna bli överens om fördelning och eventuell uppvärdering är tongångarna annorlunda. Där är trängseln nämligen betydande och varje yrkesgrupp anser sig i behov av uppvärdering.

Konkurrensen om kronorna är kort sagt stenhård och så här långt har lärarkåren inte haft kommunpolitikernas öra i högre utsträckning än någon annan. Återstår att se hur årets avtal formas och vilken lyhördhet som finns när fördelningen ska ske ute i kommunerna.

Att utfallet får betydelse för den övriga arbetsmarknaden är uppenbart. Avgörande blir om lärarna fastnar i nätet som innebär 2,6 procents löneökning 2012 – eller om de tar ledningen i löne­racet de kommande åren med andra avtalade löneökningar och villkor.