Den nyvalda LO-ledningens smekmånad är över. De första 100 dagarna har snart gått. Nu väntar en diger och tuff att göra-lista. Och om hörnet avtalsrörelsen.

Med tanke på hur illa det gick förra gången är en upprepning (splittring) otänkbar. Samordningen ska klaras i höst trots de inbyggda svårigheter som funnits och finns kring jämställdhetspotter och hur de ska konstrueras för att alla förbund ska nicka bifall. Att klara detta är en utmaning i sig, men parallellt ska också regeringens förhoppningar om en jobbpakt med arbetsmarknadens parter fyllas med innehåll.

Dessutom ska förhandlingarna med de privata arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv utvecklas till ett nytt förhandlings- eller huvudavtal, om ansträngningarna lyckas.  Allt intresse fokuseras till las och eventuella förändringar av turordningsreglerna vid uppsägning. Att Svenskt Näringsliv och LO därför snabbt riskerar att hamna i clinch när det gäller de verkligt svåra frågorna på arbetsmarknaden är uppenbart.

Maktbalansen när det gäller uppsägningsförhandlingar är en helt central och avgörande fråga. Det märktes inte minst under 2008 och 2009, då det senaste försöket att förnya Saltsjöbadsavtalet havererade.

Visserligen fanns redan då tankar och skisser till hur turordningen vid uppsägning skulle kunna reformeras utan att ändra lagen. En försäkringslösning skissades som gav små och medelstora företag ett ekonomiskt stöd för att underlätta undantag från den strikta turordningen.

Men den gången sa arbetsgivarna nej. Deras krav var och är att låta kompetens ersätta anställningstid som kriterium för att upprätta en turordningslista. Men kompetensvägen leder åt ett minst sagt vanskligt håll.

Tvisterna om vem som är tillräckligt kompetent blir legio, och i praktiken skulle det därför bli Arbetsdomstolen som via en serie domar skulle avgöra vad som är tillräcklig kompetens och vad som meriterar för att behålla jobbet – och vad som inte räcker och därmed innebär uppsägning. Det är tveksamt om någon vill reformera turordningen på det sättet.

Inför de kommande överläggningarna är det svårt att upptäcka någon avgörande förändring sedan 2009. Förutsättningarna för att hitta gemensamma uppfattningar kring las och turordningsreglerna vid uppsägning är ungefär desamma nu som då.

Den mest sannolika utvecklingen av de kommande överläggningarna är därför att motsättningarna består, men ändrar skepnad och inriktas på om och hur undantagsreglerna från lagen ska accepteras och utformas.