Folkbladets chefredaktör Widar Andersson skriver på DN Debatt att ett socialdemokratiskt nej till privata vinstuttag ur välfärden – av det slag som LO-kongressen beslutade om i våras – kan orsaka en massflykt av väljare från partiet.
Sanningen är snarare den motsatta. Socialdemokraterna kan få svårt i valet 2014 om de återigen missar att garantera att det vi betalar i skatt för vår välfärd verkligen går till vår välfärd och inte hamnar på Caymanöarna.
Att låta skattepengar gå till sjukvård, utbildning och barnomsorg, så att vi kan koncentrera oss på våra jobb, är traditionell socialdemokratisk politik.
Men det förutsätter att skatterna går till det vi betalar för.
Ingen vill ju betala för skräp, eller ännu värre, betala utan att få någonting tillbaka.
Även om Widar Andersson, arbetsgivarorganisationen Vårdföretagarna och andra vinst-i-välfärden-kramare gör allt för att dölja sambanden är det ju så att varje skattekrona som förs ut i vinst av välfärdsföretagen i stället kunde ha investerats i välfärden.
Eftersom vinst i skattefinansierad verksamhet inte går att skapa på annat sätt än att skära i verksamheten är varje uttag av vinst därmed en misshushållning av våra skattemedel.
Det handlar alltså inte om privat eller offentlig driven verksamhet. Det handlar om vinstuttag eller inte.
Neddragen bemanning ger sämre välfärd men högre vinst, färre utbildade lärare ger sämre utbildning men högre vinst och sämre sjukvårds- och skolmat ger högre vinst.
Nyligen konstaterade också Skolinspektionen att så gott som alla skolor som bryter mot lagen genom att strunta i skolbibliotek är skolor med vinstuttag.
Även här är logiken klar: de pengar som vi betalar i skatt för att rusta Sveriges skolor med bibliotek tar ägarna i stället och lägger på sin personliga vinst.
Socialdemokratisk politik är att låta skattepengar gå till skolor, vård, omsorg.
Om Socialdemokraterna går till val på att i stället fortsätta tvångsöverföringen av skattemedel till företagsägare på Caymanöarna hotar verklig massflykt.
