Två månader före pension anmäler skolbibliotekarien Ann-Sofie Mörne sin arbetsgivare, Landskrona stad, för lönediskriminering. Det är könsdiskrimineringen hon vill komma åt, inte pengarna.

– Jag bryr mig inte om utfallet egentligen. Det är en markering, säger hon.

Efter 34 år i yrket har Ann-Sofie Mörne en lön på 23 800 kronor i månaden. Det är en usel slutlön som inte står i relation till hennes goda meriter och långa erfarenhet och som därför innebär en kraftig diskriminering, tycker hon.

– Jag har fått ett lönepåslag på drygt 200 kronor i genomsnitt varje år, vilket i princip är en minskning av lönenn när an räknar bort inflationen.

Att vara med i facket är ingen garanti mot lönediskriminering, understryker Ann-Sofie Mörne.

– Jag har varit med i facket och trott hela tiden att det skulle hända något, men det har det inte gjort. Jag har alltid fått till svar att det inte finns några pengar.

Hon började halka efter rejält för cirka 20 år sedan då en manlig kontorist vid Bibliotekstjänst, där hon jobbade som redaktör, blev chef över henne. Det har påverkat hennes lön sedan dess.

– Det är vi kvinnor som får betala för att männen ska kunna göra karriär. Männen plockas upp på ett helt annat sätt, vi kvinnor kommer inte åt de platserna.

Nu ligger hon även under snittlönen för all personal i den skola där hon jobbar som bibliotekarie.

Det blev en tändande gnista, som fick mig att gå till Diskrimineringsombudsmannen med en anmälan om könsdikriminering mot arbetsgivaren.