620 kronor mer i månaden för alla som fyllt 20 år. Det är huvudinnehållet i det nya avtalet för de anställda i hotell- och restaurangbranschen, ett avtal som bägge parter beskriver som en framgång.

”Välkommen till fotbollsfesten, vi visar matcherna”, utropar restaurangkedjan TGI Fridays i sin reklam.

Men när Sverige och Ukraina möts i fotbolls-EM i kväll kunde TGI Fridays ha varit stängt på grund av strejk. Mindre än ett dygn innan konflikten skulle ha brutit ut enades Hotell och restaurangfacket (HRF) och arbetsgivarorganisationen Visita om ett nytt, ettårigt kollektivavtal. När parterna presenterade avtalet på varsin presskonferens i dag, måndag, var de påtagligt lättade över att ha räddat arbetsfreden.

Avtalet innebär att de utgående lönerna höjs med i snitt 620 kronor i månaden från och med den 1 juni 2012. Redan här ser HRF en framgång: Lönehöjningar som räknas i kronor, inte procent, gynnar de som har lägst löner. Och räknat på den genomsnittliga lönen i branschen, 20 413 kronor i månaden, motsvarar de 620 kronorna 3,0 procent – vilket är mer än de 2,6 procent som blivit normen i årets avtalsrörelse.

De 620 kronorna gäller dock bara dem som fyllt 20 år. Och anställda som bara får kollektivavtalets lägsta löner – fyra av tio anställda, enligt facket – får bara se sin lön höjd med 558 kronor i månaden.

– Detta är ändå en framgång, Visita ville inte höja minimilönerna alls, hävdar HRF:s ordförande Ella Niia.

Visita är å sin sida nöjd med att de särskilda ungdomslönerna för anställda under 20 år bara höjs med 310 kronor i månaden i snitt (alltså hälften så stor höjning som för äldre anställda). Enligt Visita är omkring 45 procent av de anställda i branschen under 20 (även om många av dem bara arbetar deltid).

– Trösklarna för ungdomar som försöker ta sig in på arbetsmarknaden minskar, säger Visitas vd Eva Östling Ollén.

En fråga som parterna slogs om in i det sista var hur stor del av löneökningen som ska garanteras varje anställd. Kompromissen blev till slut att 45 procent av ökningen ska läggas ut som en garanterad lönehöjning för alla, medan 55 procent fördelas i förhandlingar mellan arbetsgivaren och den lokala fackklubben. Det betyder att utrymmet för individuell lönesättning ökar något jämfört med det gamla avtalet.

– Oerhört viktigt. Arbetsgivarna ska kunna premiera dem som gör någonting extra, kommenterar Eva Östling Ollén.

Men hur många företag som i praktiken förhandlar om lönerna lokalt vet inte Visita. Eva Östling Ollén håller med om att lokala lönesamtal är tidsödande, och tror att många småföretagare som lever under konstant tidspress är rädda för vad pottförhandlingar innebär.

– Då får vi hjälpa dem, säger Eva Östling Ollén.

Vilka principer den lokala lönesättningen ska följa kommer parterna att diskutera i en arbetsgrupp, som ska vara klar senast 31 mars 2013.

– Den lokala lönebildningen är ett problem. Den är omogen i vår bransch, kommenterar Malin Ackholt, avtalssekreterare i HRF. Vi måste ge det lokala facket hjälpmedel för att klara löneförhandlingar.

Lite i skymundan innehåller det nya avtalet en mycket viktig teknisk förändring. När utrymmet för lokala löneökningar räknas fram ska det i fortsättningen ske utifrån de anställdas sysselsättningsgrad, inte som tidigare utifrån ”arbetad tid”.

Den tidigare beräkningsgrunden har inneburit att löneökningarna hållits nere om restauranger och hotell haft låg beläggning en period och personalen fått arbeta mindre. På så sätt har de anställda inte fått ut hela den centralt överenskomna löneökningen, utan bara 77 procent (siffran är HRF:s).

Medan industrins anställda ofta får större löneökningar än de som syns i de centrala avtalen har alltså hotell- och restaurangbranschen haft negativ löneglidning. Något som facket nu hoppas komma tillrätta med.

– Inom Scandickoncernen har det nya sättet att räkna fram lokalt löneutrymme använts på försök i två år, och erfarenheterna är mycket goda, säger Malin Ackholt.

En fråga lyser med sin frånvaro i gårdagens uppgörelse: anställningsformerna. Detta trots att HRF lyfte fram tryggare jobb som en nyckelfråga när förhandlingarna inleddes. Facket har alltså fått släppa frågan helt.

– Visita begärde medling så fort förhandlingarna hade börjat, säger Ella Niia. När medlarna kom in i processen hade vi alltså inte förhandlat om anställningsformerna över huvud taget. Och då ansåg medlarna att den frågan inte hanns med på den korta tiden fram till vår varslade strejk.

– Om det var en medveten strategi från Visita att genast begära medling för att slippa tala om anställningsformerna, så gick den hem den här gången. Men det kommer inte att lyckas en gång till.