Foto: Tomas Oneborg

De fackligt förtroendevalda på lokalplanet är fackets ryggrad och det är viktigt att ge dem stöd för att stärka hela fackföreningsrörelsen. Det sa LO:s nye ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i sitt första stora tal till LO-kongress.

Han förklarade att talets mål var att få folk att bli aktiva och gå till handling. Och han vill se klara stridslinjer och få bort rädslan för motsättningar.

– Makt får bli första ord i mitt tal, sa han.

Och beskrev en situation där sänkt a-kassa, otrygga anställningar och färre fackliga medlemmar ökat arbetsgivarnas makt.

Karl-Petter Thorwaldsson tycker att kongressen handlar om medlemmarnas makt och att det är dags att flytta fram positionerna.

Han pekade på den stora maktskillnaden mellan kvinnor och män. Kvinnor är systematiskt felavlönade. Facket har inte tagit tillräckligt mycket strid för kvinnors löner.

– Vi ska fortsätta kampen sida vid sida för att utjämna skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner.

Den nya ordföranden vände blickarna mot facket självt, räknade upp förnamnen på förbundsordförandena och den nya LO-ledningen. Han konstaterade att det finns en lång väg kvar att gå när bara tre av de allra mest ledande i facket är kvinnor. Lika många som heter Jan, eller Hans.

– Både riskkapitalisterna i välfärden och regeringen Reinfeldt ska bort, sa han.

Tidigare på dagen hade kongressen tagit ställning för att ingen ska kunna göra vinst på vård, skola och omsorg.

Karl-Petter Thorwaldsson tycker att arbetarrörelsen får ta på sig en del av ansvaret för att företag har kunnat göra stora vinster på att privatisering av den offentliga verksamheten. Skälet till det är man strävat efter att undvika strid och motsättningar.

– Det här är inte en teknisk fråga. Den är i högsta grad ideologisk.Den handlar om människosyn.

Han sa att om vi betalar skatt ska den gå till skolan, omsorgen eller vården – och inte till några ägare som gör vinst.

– Rätten till arbete och full sysselsättning är vårt viktigaste arbete.

LO:s ordförande beskrev situationen. Arbetslösheten ligger på nästan åtta procent och det motsvarar strax under 400 000 personer. Och det är massarbetslöshet, sa han i sitt tal.

Retoriskt frågade han sig, med Ernst Wigforss ord, om vi har råd att arbeta. Han jämförde med 30-talets beredskapsarbeten och pekade på sådant som behöver göras i dag. Det är bostadsbrist, miljonprogrammets lägenheter behöver renoveras, järnvägen är sliten, barn mobbas för att det inte finns rastvakter.

– Det behövs rastvakter och det är bättre vi betalar folk för det än att vi betalar dem för att inte göra något.

Karl-Petter Thorwaldsson vill se en jobb- och utvecklingsgaranti för unga som borde innebära att ingen under 25 år ska gå utan arbete längre än 100 dagar.

– Vi måste ta fram en politik för full sysselsättning.

Problemet är att LO inte har en tillräckligt bra linje för att skapa full sysselsättning. LO:s ordförande tänker sig att ett sådant program ska facken arbeta fram på egen hand och det ska vara färdigt någon gång under nästa år, i god tid före nästa val.

Den ekonomiska politiken de senaste 30 åren har lett fram till dagens situation. Karl-Petter Thorwaldsson säger att den gått ut på låg inflation, lägre skatt för höginkomsttagare, avreglering och svagare fack. Resultatet har enligt honom bland annat blivit hög arbetslöshet, rekordhög skuldsättning för hushållen och större lönespridning.

– Det är dags för en annan politik. Nu sätter vi stopp och skärper konfliktlinjerna. Vi ska tillbaka till full sysselsättning, eller hur?

Mot slutet av talet påminde han sig en film där Jan Troell frågade ut Tage Erlander. På frågan om socialdemokraterna gjort något fel svarade Tage Erlander att kanske de förlorade känslan för att allt beror på dig.

– Ensam är inte starkt. Syftet med mitt tal är att det ska leda till handling, sa Karl-Petter Thorwaldsson.