Applådåskorna hann knappt tystna förrän den långa listan över utmaningarna hann i kapp den nyvalde LO-ordföranden, Karl-Petter Thorwaldsson. Att han därför passade på och njöt av de stående ovationerna och gratulationerna under några nästan elektriska ögonblick i kongresshallen var klokt.

Den närmaste tiden är det en tuff verklighet som väntar. Smekmånaden kan sägas vara över redan när kongressen packar ihop på måndag. Det LO som Karl-Petter Thorwaldsson tar över ledningen för befinner sig i en mycket besvärlig situation.

Medlemsantalet har sjunkit år efter åt, kraften vid förhandlingsbordet har eroderat och det senaste årets split och splittring bär syn för sägen. Och som politisk kraft har LO också tappat sin forna ställning.

Att öka genomslagskraften för LO och förbunden i det offentliga politiska samtalet borde vara en arbetsuppgift som klippt och skuren för Karl-Petter Thorwaldsson. Hans sociala förmåga och rutin från offentlighet är starka plusfaktorer för en LO-ordförande. Men det räcker inte med att bara vara trevlig och prestigelös.

Redan i sitt tacktal underströk han själv betydelsen av enighet bland LO-förbunden i för nästa avtalsrörelse. Någon upprepning av vinterns split och splittring finns inte på kartan, enligt den nyvalde ordföranden.

Men det är en sak att säga och sträva efter samordning och en helt annan att fatta bindande beslut om gemensamt uppträdande. De frågor som var svåra i vintras har inte blivit enklare eller försvunnit sedan dess. Den lönepolitiska debatten under kongressen illustrerade svårigheterna. Om viljan därför räcker för att formulera avtalskrav som alla försvarar och kan tänka sig att gå i strid för – tja, det återstår att se.

Bekymren med samordning är inte heller enbart kopplade till hur jämställdhetssatsningar ska utformas. En stor del av tidigare års strider kring lönebildningen har handlat om makt och inflytande över det så kallade märket – det avtal som blir styrande för allas avtalsansträngningar.

Det finns ingen oenighet om att den internationellt konkurrensutsatta sektorns villkor alltid måste beaktas under avtalsrörelser. Men hur den hänsynen ska tas skapar svårigheter. Den nödvändiga lyhördheten för varandras uppfattningar har hittills varit för svag.

Att ett enda eller ett fåtal förbund ska ges makt och myndighet att förhandla fram en uppgörelse som alla andra ska ansluta sig till är och förblir blir problematiskt. Makten över det så kallade märket måste delas med många fler än i dag.

Det här är ett smakprov på de utmaningar som väntar Kålle och övriga i den nyvalda LO-ledningen. Passa därför på och njut under hänryckningens helg. Redan på tisdag börjar allvaret.