Räkna inte med att en vit kanin dras upp ur trollkarlshatten. Det dröjer många år att röja en väg ut ur den ekonomiska kris som världen befinner sig i. En bit på vägen kan dock vara att beskatta de rikaste och höja lönerna i Tyskland och Sverige, hävdade ekonomer på ett seminarium i går som handlade om eurokrisen.

Råden haglar om hur världen ska ta sig ur krisen. Det politiska handlingsutrymmet är dock litet och några snabba vägar ut finns troligen inte, hävdar SEB:s chefekonom Robert Bergqvist.

– Vi har den högsta skuldsättningen i världen på 130 år.

– Man kan bara hoppas att det uppstår ett läge då vi kan dra upp kaniner ur en trollkarls hatt men jag har svårt att se att det blir en stark tillväxt framöver, fortsatte Robert Bergqvist.

I går möttes EU:s ledare i Bryssel. Bara några timmar innan det skedde ett annat möte i Stockholm där tankesmedjan Global utmaning ordnat ett seminarium om krisen i EU.

En utgångspunkt för diskussionen blev det nya signaler som kommer från EU.

I flera år har EU:s budskap handlat om vikten att reda upp statsfinanserna. Underskotten ska främst bekämpas genom besparingar.

Sedan någon månad tillbaka, efter valen i Frankrike och Grekland, kommer dock nya signaler. Allt fler talar om vikten av tillväxt och stimulanser.

Under årtionden har det läskigaste spöket i den europeiska ekonomin hetat inflation.

En onödigt låg inflation har lett till en onödigt hög arbetslöshet, har kritiker hävdat och pekat på sambandet som säger att en lägre arbetslöshet leder till en högre inflation.

En alltför hög inflation kan dock också vara skadlig. Snabba prisökningar skapar en ekonomisk osäkerhet. Det mest extrema exemplet är Tyskland 1923. Då fördubblades priserna varannan dag och arbetare fick betalt två gånger om dagen så att de kunde köpa mat och varor innan priserna gick upp igen.

Enligt SEB-ekonomen talar allt fler i Europa om att tillåta en högre inflation som en väg ut ur krisen. Några snabba lösningar tror han dock inte på.

– Vi ska växa oss ur krisen sägs det men det är lättare sagt än gjort. Det ekonomiska handlingsutrymmet är litet, sa Robert Bergqvist.

Ekonomen Sandro Scocco, programchef på Global utmaning, höll med om att utrymmet var snävt. Att låna för att stimulera ekonomin såg han som uteslutet men han hade två föreslag för att öka den globala efterfrågan. Ett var att beskatta de rika hårdare.

– Att straffa dem som har låg konsumtionsbenägenhet, det vill säga de rika, är ett sätt, sa han.

Det brukar heta att problemet med att beskatta miljonärer är att de är för få. Skatteinkomsterna blir inte tillräckligt stora.

På seminariet tecknade Sandro Scocco en något annorlunda bild. Inkomstklyftorna i världen har ökat under årtionden. Det innebär de rikaste fem procenten fått allt mer pengar. En ökad skatt för de rikaste kan därför, enligt honom, ge betydande inkomster.

Att rika sparar mer och konsumerar mindre än fattiga gör att det, enligt honom, är bättre att föra över kapital från rika till fattiga eftersom då ökar konsumtionen.

SEB:s Robert Bergqvist var dock tveksam. Dels undrade han om en skatt på rika skulle dra in tillräckligt mycket med pengar, dels varnade han för risken att de rika skulle undvika beskattningen genom att flytta utomlands.

Sandro Scoccos andra förslag för att lindra krisen var att höja lönerna i rika länder, som Tyskland och Sverige. Även det skulle bidra till en högre konsumtion då löntagarna får mer pengar att röra sig med. Dessutom skulle de krisdrabbade länderna i Sydeuropa bli mer konkurrenskraftiga.

De tyska reallönerna har legat stilla under årtionden. Genom höjda löner i exempelvis Tyskland och Sverige skulle länder som Grekland och Spanien kunna konkurrera med lägre löner.
På seminariet deltog också ekonomen Agneta Stark.

I sina inlägg tog hon upp kopplingen mellan demokrati och ekonomi och pekade på att åtstramningspolitiken slagit olika hårt mot olika grupper. Hon tog Spanien som ett exempel. Där har de unga kvinnorna en högre utbildning än männen, men det är kvinnorna som drabbats hårdast då det blivit kärvt på arbetsmarknaden.

– Kvinnorna har två alternativ. De måste antingen vara hemma eller söka jobb utomlands, sa Agneta Stark.

– I Spanien finns en diskussion om att det är männen som ska ha jobben som finns kvar, det är samma diskussion som vi hade i Sverige under 1930-talet, sa hon.

Jobbkrisen i Spanien, där arbetslösheten är 25 procent, får även en effekt på Nordafrika. Den offentliga äldreomsorgen i Spanien är dåligt utbyggd. Vården av äldre anhöriga har många gånger skett genom att anlita billig Nordafrikansk arbetskraft.

När allt fler stannar hemma och kan ta hand om sina anhöriga återvänder dessa arbetare till sina hemländer där det också är problem med en hög arbetslöshet. Det leder till ökade politiska spänningar i Nordafrika, sa Agneta Stark.