… på gång, det känns överallt nu. Nyliberalismens kallfront skingras när den ifrågasätts och förlorar sin övertalningskraft. Andra värderingar och moraliska prioriteringar vågar sig då fram: jämlikhetssträvan, samarbete, konsumtionskritik. Men varför finns det inget politiskt alternativ som kan stiga upp som en sol på väderkartan? Det verkar som om hela politiken och administrationen frusit ihjäl eller åtminstone fått bestående snålhetsskador under långa år av självpåtagen knapphet. För den inre tjällossningens skull behövs ett parti eller en rörelse som kanske inte vinner makten men kan representera dessa nya förväntningar.