Vi ser en viktig nödvändighet att klargöra ett antal grundläggande omständigheter och frågor med anledning av den debattartikel som publicerades och undertecknades av femton avtalssekreterare inom LO den 15 maj 2012 – i anslutning till förhandlingarna mellan Visita och Hotell- och Restaurangfacket.

Visita med sina medlemsföretag värnar den svenska modellen och har dessutom en klar ambition att vara med och utveckla den framåt för att våra kollektivavtal med villkor för miljontals arbetstagare och arbetsgivare ska vara väl fungerande i vid mening. Vi delar också uppfattningen som framförs av författarna om att ”fredsplikten garanteras av en facklig motpart som ställer sina krav med utgångspunkt från dels ett ansvarstagande för konkurrenskraften i svensk industri och del att produktionsresultatet ska fördelas på ett rättvist sätt”. Med denna grundläggande förutsättning ska branschvisa förhandlingar genomföras där parterna tar ett ansvar för avtalsspecifika frågor som leder fram till konkurrenskraftiga villkor för landets alla företag och företagare. Det skapar tydliga och konkurrensneutrala villkor som är en bärande del av den svenska modellen där partsansvaret bygger på respekt och professionalitet.

Med denna grundläggande syn och uppfattning om hur den svenska förhandlingsmodellen ska fungera planerade Visita och Hotell- och Restaurang facken avtalsförhandlingarna 2012 redan för ett drygt halvår sedan – med ett antal förhoppningsvis väl genomtänkta tider för förhandlingar under både april och maj månad.  Vid vårt första förhandlingstillfälle den 3-4 maj fick vi inleda med att titta på det som kallas för tom stol. Men trots det hade vi stor förhoppning på att våra förhandlingar skulle inledas på allvar den 8-10 maj med våra respektive delegationer inkallade och väl förberedda.

Den 8 maj klargjorde Hotell och Restaurangfacket att man stod fast vid sina krav om en höjning av lönerna på 4,7 procent på elva månader tillsammans med omfattande yrkanden på de allmänna villkoren – där vissa hade lyfts som särskilt viktiga – men i övrigt oförändrade. Till detta anfördes också att ”något avtal på märket aldrig skulle träffas utan medling”.

En konstruktiv förhandling bygger som sagt på ett givande och tagande och när ord som seriöst förhandlande och värdigt sätt att uppträda används så kan vi inte låta bli att reflektera och begrunda över hela förhandlingssituationen. En väg framåt i denna situation var för våra medlemsföretag given eftersom vi vill förhandla och det var att föreslå frivillig medling, ett alternativ som finns att tillgå då parterna även vid en inledande förhandling står långt ifrån varandra.

Att bygga sina krav med utgångspunkt från en orealistisk omvärldsbild och att stå fast vid detta i en inledande förhandling är inte att ta ansvar. Vi har hela tiden haft all ambition att använda våra planerade förhandlingsdagar i syfte att nå en realistisk dialog för att ta ansvar för det vi kan innan eventuell hjälp från Medlingsinstitutet är ofrånkomlig. Maj månad har 15 dagar kvar och vi har ett antal inplanerade dagar för att ta det partsansvar som vi båda värnar – på ett realistiskt och konstruktivt sätt.

Eva Östling Ollén, vd
Pontus Sjöstrand, förhandlingschef