Det finns något naket och sårbart över vissa familjebilder, de är ofta naturliga och okontrollerade i jämförelse med proffsens fotografier. Mamma tar en bild under utflykten, få bryr sig tillräckligt för att förställa sig och bakgrunden har mamma alls inte tänkt på. Sådana amatörbilder tycks mig därför ha en stark anknytning till både människorna och tiden de togs i, ja till självaste verkligheten. Och sådana är fotografierna i James Dodds projekt Dead Photographers.

”Jag ville rädda dem” säger Dodd. Han är en ung och framgångsrik brittisk fotograf vars pappa råkar ha en flyttfirma som tömmer hem efter avlidna. Alla dessa lådor av bilder som ingen ville ha! ”Kanske vill du titta genom dem?” frågade pappan. ”Jag kände mig sorgsen, någon har lagt tid på att hängivet dokumentera sitt liv och nu är det inget värt utan ska slängas.” Så han skapade Dead Photographers, en ständigt växande samling där han väljer ut några av de bilder hans pappa försett honom med. Just att det är ett urval gör det intressant för Dodd har bra blick för kvalitet. Min pappa har ingen flyttfirma, tyvärr, men jag hade gärna sett amatörbilder från Sverige räddas på detta vis och få möjlighet att ingå i en större samling.

Hur många av personerna på bilden ovan är döda? De (särskilt de rökande tuffingarna i bakgrunden gissar jag) tycker sig äga världen lika mycket som vi tror vi gör nu, men vår tid här är kort och inget kan som fotografiet påminna oss om det.

Jenny Maria Nilsson