Ingen vill plugga i Kina
Den 22 april flydde advokaten Chen Guangcheng till USA:s ambassad, från sju års fängelse och husarrest i hemprovinsen Shandong. Hans brott var att avslöja framtvingade aborter och steriliseringar, och hans situation uppmärksammades i världen.
Väl under USA:s beskydd fick Chen veta att hans fru skulle slås ihjäl om han inte återvände till husarresten i Shandong.
Då både fru och mor misshandlats tidigare tog Chen hotet på allvar, och vågar nu inte stanna i Kina.
Han kommer i stället att åka till USA för att studera juridik. Således är Chen ännu en i raden av talanger som Kina klumpigt förlorar till utlandet av politiska skäl. Över 350 000 kinesiska studenter åkte utomlands i fjol, och kineser är sedan 2010 den största gruppen utlänningar vid USA:s universitet. Dottern till Kinas nästa president Xi Jinping går på Harvard, tillsammans med sonen till nyligen avsatte toppolitikern Bo Xilai.
Politisk paranoia drabbar nämligen Kinas utbildning hårt. Min egen flickvän förbannar ständigt sin skolgång: ”Hade jag fått tänka kreativt och kritisera, i stället för att memorera partihistoria och politiska slogans, skulle jag ha vunnit över dig!”, sa hon efter att ha förlorat ett parti fyra-i-rad. Påstående var på allvar, inte skoj.
När hon nu planerar att läsa magisterprogram, så är det Hongkong eller Singapore som är aktuella. ”Aldrig mer kinesisk skola!” Denna trend spelar stor roll för Kinas framtid. Enligt Fujian overseas chinese university har drygt 70 procent av de 1,62 miljoner kinesiska studenter som lämnat Kina 1978 till 2009 inte ha kommit tillbaka.
En annan undersökning i år visar att av de familjer här som är goda för en miljon dollar, planerar 90 procent att skicka sina barn utomlands för studier. Det politiskt färgade utbildningssystemet leder alltså både till brain-drain och flykt av kapital. Men om såväl politiker som rika och mäktiga vet att utbildningen inte duger, varför ändras inte systemet?
Jo, för att Kina inte styrs av pragmatiker, utan delvis av gamla ideologer som vill censurera internet och kasta ut journalister. Så länge
detta består, kommer Kina att förlora sina bästa förmågor. Det gäller Chen Guangcheng, som hade kunnat gå i bräschen för den reform rättsväsendet här behöver. Det gäller även min flickvän och miljontals smarta och oerhört flitiga studenter.
Situationen är ett stort hot mot Kinas arbetsmarknad, utveckling och tillväxt.
Joe Olsson
