Fågelperspektiv, historisk bakgrund och politisk analys

Ola Andersson är arkitekt – en av hans skapelser utsågs nyligen till Årets byggnad i Stockholm – och en av de mest läsvärda och eftertänksamma debattörerna. Nu har han samlat sig till ett porträtt av vad som är fel med hur Stockholms kommun är planerad.

Vykort från Utopia är en bok som spelar med flera perspektiv samtidigt, vilka förstärks av det generösa bildmaterialet och den tydliga formgivningen.

För det första har boken ett fågelperspektiv, som visar att grunden till att Stockholms förorter inte fungerar är att de består av ensligt liggande centrum åtskilda av motorleder. Och i dessa centra finns nästan ingenting för medborgarna. Bildtexten på mittuppslaget är talande:

”En skärgård av förorter sammanbunden av statliga vägar, snarare än av kommunala gator.”

För den lösning Andersson föreslår bygger till stor del på att göra om förorterna till städer där det är möjligt att leva, i första hand genom att bebygga de trafiknät och andra mellanområden som separerar och segregerar.

Sen finns det ett fylligt historiskt perspektiv, som börjar med Stockholms grundande och följer de principer och tillfälligheter som givit staden dess nuvarande form, till exempel genidraget att i början av förra seklet köpa upp stora marker i grannsocknar som Bromma, Brännkyrka och Enskede – marker som fortfarande är i stadens ägo och möjliggjort all följande expansion, som mycket väl skulle kunna fortsätta.

Men då kommer vi till den tredje dimensionen, den politiska analysen, närmare bestämt en noga framför anklagelse om att staden avhänt sig makten till kapitalismen, av Andersson karakteriserad som ”det byggindustriella komplexet”.

Så förutom att förhöja hembygdskänslan för oss som bor här och peka ut vad som skulle kunna göras i framtiden analyserar Andersson skarpt själva kärnpunkten i vad som gått fel i samhällsbygget. Att politiken alltmer överlåtit regerandet till ekonomiska intressen, med helt andra och kortsiktigare perspektiv än att skapa ett levbart samhälle.

Ett sånt uppstår nämligen först när vi skaffar oss folkvalda som förstår att göra de rätta beställningarna.