Ungdomar har utropats till avtalsrörelsens stora segrare. Både fack och arbetsgivare gör tummen upp.

De så kallade introduktionsavtalen där lönen är 75 procent av ingångslönen under ett år hyllas unisont. Avtalet stadgar 75 procent arbete och 25 procent utbildning för den nyanställda.

Motiven för de glada utropen är emellertid olika. Medan facken lyfter fram betydelsen av att anställningarna innehåller 25 procent utbildning hyllar arbetsgivarna den lägre lönen under introduktionstiden.

Hos de mest euforiska kommentatorerna, inte minst inom politiken, ses överenskommelserna som ett mycket viktigt bidrag i kampen mot ungdomsarbetslösheten.

Att det är företrädare för de politiska partier som ivrat mest för sänkta ungdomslöner som nu talar vitt och brett om introduktionsavtalens betydelse är föga överraskande.

Men det är långt ifrån säkert att de har rätt.

Att med säkerhet påvisa hur introduktionsavtalen påverkar ungdomsarbetslösheten blir i efterhand ingen enkel uppgift. Att företag skulle nyanställa i en aldrig tidigare omfattning bara för att de får sänkta lönekostnader, men samtidigt högre kostnader för utbildning och handledning, är osannolikt.

Rationalitet i agerandet har alltid varit ett signum bland arbetsgivare. Och anställningar görs bara när det finns behov. Att anställningarna skulle öka rekordartat på grund av introduktionsavtalen är därför inte troligt.

Om ungdomar behövs – ja, då anställs de. Omvänt gäller att det inte blir några nya jobb om verksamheten inte behöver utvidgas.

Talet om ungdomar som avtalsrörelsens vinnare är därför för tidigt väckt.

När nästa avtalsrörelse drar i gång i vinter – förberedelserna pågår redan på flera avtalsområden – blir ungdomsarbetslösheten på nytt ett huvudnummer. Och helt avgörande för argumentationen blir konjunkturens utveckling den närmaste tiden.

Om suget efter arbetskraft blir starkt det närmaste året får ungdomar jobb, ofta i högre utsträckning än andra grupper. Det kommer att tas som intäkt för att introduktionsavtalen har fungerat.

Om efterfrågan på arbetskraft förblir dämpad eller till och med faller får inte särskilt många ungdomar jobb.  Det kommer då att anföras som bevis för att introduktionsavtalen inte fungerat.

Under alla omständigheter förblir frågan om ungdomars inträde på arbetsmarknaden en het stridsfråga. Tillsammans med kraven på jämställdhetssatsningar utgör de fonden också för den kommande vinterns förhandlingsomgång.