Förstamajtåg till Putins ära
Första maj i Moskva. Tusentals människor tågar genom gatorna. Taktfast marschmusik, flaggor, slagord.
Kanske stämmer uppgiften från arrangören FNPR, det officiella fackets centralorganisation, om 150 000 deltagare. I vart fall är årets första majdemonstration den största sedan Sovjetunionen föll samman. På tv-bilderna tycks tåget ändlöst.
Det verkar på sätt och vis rimligt: Motsättningarna på den ryska arbetsmarknaden är hårda. Enligt det oberoende övervakningscentret TSSTP var antalet protester och stridsåtgärder på ryska arbetsplatser rekordstort under det första kvartalet 2012. Bara i mars rapporterar centret om ett dussin strejker. Och det i ett land där det är svårt och omständligt att gå ut i konflikt.
Petr Bizjukov vid TSSTP tror att oron på arbetsmarknaden kommer att öka ytterligare.
Men det är någonting med demonstrationståget som inte stämmer. Musiken, ballongerna i den ryska trikolorens färger, själva tonen i slagorden – allt andas harmoni.
Och mycket riktigt. Längst fram i tåget spatserar president Medvedev och premiärminister Putin, ledarparet som snart byter stolar då Putin blir president på nytt.
De går där i solskenet tillsammans med toppfigurer ur maktpartiet Enade Ryssland. Och FNPR:s ordförande Michail Shmakov. Bilden av ledarnas enighet och folklighet befästs när de samlas på ett enkelt hak efter demonstrationen och tar en öl med rustika tilltugg. Allt inför kamerorna.
Så blir första maj, de arbetandes solidaritetsdag, i Ryssland en dag för solidaritet med makten. Den politiska – och den ekonomiska. För alla stora ryska företag är mer eller mindre kontrollerade av statsmakten, och företagsledningarna lojala med Enade Ryssland.
För en rysk publik fungerar förstamajmanifestationen som stöd för Putin inför installationen som president den 7 maj. Dagen före väntas oppositionen protestera mot fusket i presidentvalet i mars. Och när folk inte litar på valresultatet är mediekriget om vem som samlar flest deltagare i sina demonstrationståg viktigt.
För utländska betraktare är FNPR:s roll minst lika intressant. FNPR, arvtagare till det harmlösa sovjetiska facket, håller uppe skenet av fackförening – men är aldrig obekvämt.
När exempelvis arbetarna på Benteler Automobiles fabrik i Kaluga strejkade i mars hjälpte FNPR polisen att sätta press på de strejkande. Då det gäller står FNPR nämligen på maktens sida. Första maj syntes det bara lite tydligare än vanligt.
