…som om allting för ett ögonblick står och faller med det vattenglaset

Två nyutgivna diktböcker presenterar två genialiska danska poeter och en väldigt duktig översättare till svenska.

Søren Ulrik Thomsens sinnliga poesi har översatts mycket till svenska, och är ett gott exempel på att poesi är en av de högsta former vi har att tillgå för att tänka över frågor som livets gång och relationen mellan individen och världen.

I den nya boken förverkligas det poetiska temat ”spegeln” i hur dikterna är uppbyggda, ofta genom att ställa upplevelse mot minne, eller panik mot reflexion. Dikterna är både tvådelade och rymmer ett förlopp av insikt och/eller resignation. Här är ett exempel:

Som ung vaknade jag varje morgon
med världen strömmande emot mig
som en gnistrande gata.
Nu måste jag kliva upp i vintermörkret
och bit för bit hämta in den
på mina smala ben.

Dessa montage ur livet sånt det ges oss borde förtjäna en stor publik. Ofta har jag känslan att bläddra i en svartvit fotobok lika mycket som i en diktsamling.

Morten Søndergaard är så avancerad att det han gör ofta ser jätteenkelt ut. Men när man umgås med hans dikter inser man gradvis att det är fråga om lysande hifi-återgivningar i text och tomrum av vad som egentligen är viktigt i tillvaron.

Hans första bok på svenska bygger på myten om Orfeus och Eurydike, musikern vars spel beveker alla och till och med ger honom chansen att hämta upp sin älskade från dödsriket.

Den mytologiska bakgrunden dubbelexponeras mot en märkvärdigt samtida semesterresa i Medelhavstrakterna, och innehåller så mycket melankoli och förspilld kärlek att den gör ont att läsa. En del tystnader är så väl återgivna att man kan höra undergången falla:

Bredvid sängen står ett glas vatten, hon lyfter glaset
till läpparna, botten
fungerar som förstoringsglas, och hennes tänder blir lite
förvrängda
av vattnet
det är som om allting för ett ögonblick står och faller med det vattenglaset

helt, helt enkelt

Och bägge böckerna är alltså återgivna av samma duktiga översättare, Jonas Rasmussen. Han ska ha stort beröm för sitt skarpa arbete. Ljudbilden på svenska är något torrare än i originalet, men det gör ingenting alls eftersom han så väl lyssnat in minimala rytmiska skiftningar och därför är både trogen och övertygande, på ett sätt som verkligen berör.