En bekräftelse på att vi ligger rätt i vår tillämpning av sjukförsäkringen. Så ser Försäkringskassan på de första prejudicerande domarna om vem som anses frisk nog för ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden.

Den 1 juli 2008 skärpte regeringen villkoren för sjukpenning efter 180:e sjukdagen. Bara den som inte kan försörja sig genom något förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden över huvud taget har rätt till ersättning.

Det var tänkt som en skärpning jämfört med det tidigare begreppet ”normalt förekommande arbete”, som Socialdemokraterna införde för att betona att sjukpenning bara ska ges på strikt medicinska grunder.

Vad ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden är har varit oklart och omdiskuterat. I går, torsdag, kom de första vägledande domarna från Högsta förvaltningsdomstolen.

I två av dem fastställer domstolen Försäkringskassans beslut. I den tredje lägger sig Högsta förvaltningsdomstolen mitt emellan den försäkrade, en kvinna med kraftig artros som begärt ersättning från sjukförsäkringen på halvtid, och Försäkringskassan, som ansett att kvinnan kan hitta ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden på heltid (ett arbete där hon inte behöver ha full greppförmåga i händerna och inte måste gå nerför trappor eller längre sträckor på plan mark). Domstolen bedömer att kvinnans arbetsförmåga i förhållande till den reguljära arbetsmarknaden är nedsatt med en fjärdedel.

Med två och en halv seger av tre möjliga ser Försäkringskassan domarna som en bekräftelse på att myndigheten har tolkat lagen rätt.

– Vi ligger rätt i vår rättstillämpning, säger Eva Nordqvist, chefsjurist vid Försäkringskassan.

I ett av målen poängterar Högsta förvaltningsdomstolen att Arbetsförmedlingens utredningar av arbetsförmågan mycket väl kan ligga till grund för Försäkringskassans beslut om sjukpenning.

– Det kan säkert ha förekommit att Försäkringskassan inte har tagit hänsyn till Arbetsförmedlingens utredningar. Men det ska man självklart göra, kommenterar Eva Nordqvist.

Domarna klargör hur arbetsförmågan ska bedömas steg för steg med utgångspunkt i den försäkrades sjukdom. Först måste det klargöras vilken sjukdom han eller hon har och på vilket sätt sjukdomen påverkar arbetsförmågan.

Därefter ska Försäkringskassan bedöma om den kvarvarande arbetsförmågan kan utnyttjas i något förvärvsarbete, oavsett om den försäkrade kan få arbetet eller inte. Eva Nordqvist anser att Försäkringskassan har tillämpat just en sådan stegvis bedömning.

En politiskt känslig fråga är om arbete på den reguljära arbetsmarknaden skiljer sig från det tidigare begreppet normalt förekommande arbete. Den samlade oppositionen i riksdagen har ju drivit igenom en återgång till normalt förekommande arbete från och med den 1 juli 2012, i hopp om att det ska leda till en något mildare, mindre fyrkantig syn på vem som har rätt till sjukpenning.

– Den frågan får vi inte svar på i domarna, säger Eva Nordqvist.