… av att syssla med nåt slags barnteckningar. Andra dar får man läsa nånting som nån annan skrivit som verkligen griper in i ens förståelse av världen, till exempel Ingo Schulzes artikel i Göteborgsposten härförleden om hur samtiden får honom att återuppleva Östtyskland. Det är verkligen upp och ner i samhällskritik- och kulturbranschen, en pendling mellan meningslöshet och meningsfullhet. Men det enda oacceptabla läget på den kurvan är liknöjdheten, accepterandet av vad man råkar matas med. Så länge man våndas och hoppas och blir besviken är man i alla fall bevisligen vid liv och en gul sol lyser uppe i övre vänstra hörnet.