Odling = handling

Jordig potatis ligger i en skottkärra. Gröna plantor växer i den utdragbara byrålådan under TV:n där det rullar bilder på folk som planterar. Det är inte trädgårdsmässan, utan ett konstprojekt på Supermarket, där konstnärsdrivna gallerier från hela världen ställer ut och det är inte potatisar utan fröbomber – en del kompostjord, en del frö, fem delar pulverlera, blandat med vatten.

– Kasta ut dem på övergivna platser i staden, så blommar det, menar konstnären Annelie Wallin som också gjort TV-videon, en gerillaplantering i en trafikerad gatukorsning.

”I have a plan(t)” heter konstnären Malin Lobells projekt i samma anda. På framsidan av de fröpåsar hon framställt syns en bild på två leriga stövlar med tillhörande instruktion: blanda fröna i påsen med jord till en sammanhållande massa, applicera massan på stövlarna och ta en promenad. Så sprids fröna. Kornvallmo och tusensköna.

Det handlar om konceptuell odling. Vem bestämmer vad vi får göra med det offentliga rummet? Konsten kan ställa frågor och väcka uppmärksamhet. Det här konstprojektet lyfter fram begrepp som ägande, makt, individens frihet och kollektiva ansvar.

Det handlar också om värderingar och estetik. Malin Lobells har låtit den fiktiva figuren Flora blomstertagga plantor som tränger upp mellan fogarna i stadens stenläggningar. Alla växter har ett värde och ett namn, maskrosen till exempel har 600 underarter, hur många visste det? När hon taggar växter stannar intresserade människor och så är kontaktytan skapad.

Guerilla gardening har blivit ett begrepp, språket beskriver rörelsens offensiv i det offentliga rummet, ett politiskt krig mot försummade områden och för skapandet av fler publika utrymmen.  Grundaren, engelsmannen Richard Reynolds, tryckte på rätt knapp i rätt tid, nu åker han runt och inspirerar, även i Sverige. I hans spår blommar de mest oväntade ställen, lavendel på rondeller och ringblommor i gatubrunnar.

”Busodling” är den svenska översättningen. Lagom avpolitiserad för den snarare tanken till en skojig barnslig lek.

Konstnären Annelie Wallin har tagit ställning. – Jag är trött på att bara vara konsument. Jag vill ut och göra något, inte bara sitta hemma framför TV:n.

Kollektivet har en roll och konstprojektet på Supermarket speglar en växande rörelse i västvärldens stora städer. I London, Paris, New York och inte minst Berlin finns människor utan trädgård som vill odla. På en av Berlins skräpiga ödetomter började två unga killar utan trädgårdserfarenhet odla i flyttbara lådor och skapade en mobil trädgård, Prinzessinnengarten. Café, konstutställningar och teater har gjort trädgården till ett allaktivitetsrum och ett koncept som sprider sig.

I New York finns parken The High Line, ett promenadstråk med plats för odling, konst och kultur på ett 1,6 km långt nedlagt järnvägsspår. Ett lyckat exempel på hur ett oanvänt område kommit till nytta.

I höstas sökte sig intresserade till The Serpentine Gallery Garden Marathon i London under två dagar. Ett utforskande av konceptet trädgård blandade odling, design, arkitektur, konst och poesi.

De här företeelserna har i sin tur inspirerat På Spåret, ett urbant trädgårdsprojekt på det bortomglömda järnvägsspåret nedanför Skanstull i Stockholm. Tänkt som en inspirerande kulturell mötesplats med odlingen i centrum.

Och konstnärerna Malin Lobell och Annelie Wallin vill skapa en mobil trädgård på Norra Latins gård vid LO-borgen. Här låg nämligen Sveriges första Trädgårdsförening på 1800-talet. De vill odla både grönsaker och blommor. Kanske vill LO och caféerna i området odla sina egna blommor?

En rolig utstickare i sammanhanget är P-Lotten. En mobil stadsodling på ett lastbilsflak.

Att odla sin egen mat även när man bor i en stad har blivit angeläget för många. Tillväxt är nätverk av stadsodlingsgrupper i Stockholm. Här finns också Folkodlarna. Stadsjord har sin bas i Göteborg och Matbrukarna i Uppsala. För att nämna några.

Det ena hör ihop med det andra. Medvetenhet om näringskedjan och kretsloppet växer också. Staden behöver sina gröna lungor och sina spridningskorridorer, för bevarande av biologisk mångfald, hur ska annars till exempel grodorna ta sig fram.

Det finns små oanvända ytor i stadslandskapet, så kallade gluggar. Ett begrepp är SLOAP, ”space left over after planning”.  Det är faktiskt så att vem som helst, en enskild person eller förening kan sluta ett avtal med kommunen om att bli ”brukare” av en viss bit mark.

Det kallas brukaravtal. Ett sådant har Eriksdalslundens koloniträdgårdsförening i Stockholm där medlemmarna sköter angränsande parkområden.

Men alla är inte kollektivt lagda. Intill miljonprojektet vid Byälvsvägen i Bagarmossen, en förort söder om Stockholm, har sjukpensionären Pål Bergström ordnat ett brukaravtal. I snart tio år har helt enligt eget huvud röjt 3 000 kvadratmeter ogenomtränglig slyig skog och skapat en vacker japanskt inspirerad zenträdgård där vem som helst kan gå en meditativ promenad på den mjuka mossan.

Det är rena poesin.

Ingela Bendt