Tre ombudsmän med färskt diplom

I år utbildar fackliga Runöskolan två kullar med ombudsmän. Arbetet pratade lite närmare med tre av de 29 nya ombudsmän som tog sin examen i början av mars.

Isabell Johansson, 35 år, ­medlemsvårdare för Seko i telekombranschen

Så började det:

Isabell Johansson var en av fyra kvinnliga telekabeltekniker i Västerås, och med en något motsträvig arbetsgivare blev hon lite av en informatör mellan facket och arbetsplatsen. Hon blev erbjuden olika mindre uppdrag från facket, och gick bland annat en facklig grundutbildning.

Och sedan?

– Jag har genom en paraplyorga­nisation jobbat med ungdomsfrå­gor internationellt, och det är in­tressant att se hur de svenska telekomföretagen avspeglas i and­ra länder. Jag tror det är viktigt att man kan samarbeta med fack internationellt, och jag brinner för att skapa de kontakterna.

Varför ombudsman?

– Som medlemsvårdare, och värvare, är jag engagerad i att locka nya medlemmar. Vi står i startgropen för ett nytt projekt där vi ska ta reda på om det finns nya anledningar att vara med i facket när arbetslivet förändras. Ombudsmannautbildningen, att träffa de andra, gav mycket ny inspiration.

Viktigast just nu?

– Jag är så trött på att facket kal­las utdöende. Särskilt efter den här utbildningen känner jag att vi är på uppgång. Det finns liv kvar där ute!

Ivan Persic, 48 år, ­praktiserar som ombudsman på olika ­avdelningar för Livs

Så började det:

Ivan Persic började jobba som slaktare, det skulle egentligen bara vara ett sommarjobb. Men han blev kvar i yrket och hade ofta frågor om arbetsplatsen som ingen kunde svara på.

Och sedan?

– Då blev jag till slut tillfrågad om att bli lokalt skyddsombud. Jag har varit huvudskyddsombud sedan dess, och regionalt skyddsombud i Skara sedan tio år tillbaka.

Viktigast just nu?

– Trygga avtal på arbetsplatsen är grunden. Jag vill jobba med trygg­heten på arbetsplatsen, arbetsmiljön, särskilt det psykosociala. De mjuka frågorna, hur folk på­verkas av omorganisationer och avsked, de ligger mig varmt om hjärtat. Det finns nästan inga fackliga frågor som inte har med arbetsmiljön att göra.

Varför ombudsman?

– Jag vill vara med och påverka, hjälpa den lilla människan. Att man får lika lön för lika arbete, oavsett färg och kön. Det tror jag blir allt viktigare i framtiden, där har vi mycket kvar att göra. Som ombudsman kan jag driva de frågorna när de dyker upp, och kartlägga löner på arbetsplatserna.

Benny Kolnby, 43 år, ombudsman för Livs region Syd

Så började det:

Benny Kolnby började sin yrkesbana som styckare under 1980-talet.

– Jag brukar säga att jag blev aktiv i facket samma dag som jag blev medlem i facket.

Och sedan?

– Jag började som skyddsombud på min arbetsplats, och har genom åren haft uppdrag som regionalt skyddsombud och vid något tillfälle täckt upp för sommarlediga ombudsmän.

Varför ombudsman?

– Jag lockas av jobbet som sådant, att få jobba heltid med att värna om organisationens värderingar och stödja medlemmarna. Jag tycker inte om orättvisor. Som ombudsman motverkar jag orättvisor genom att se till att arbetsgivarna följer lagar och avtal, och det gör jag genom att bygga upp en dialog på arbetsplatsen. Man ska inte bara vara där när det är uppsägningar.

Viktigast just nu?

– De viktigaste frågorna i dag tycker jag är lönedumpningsrisken och eventuella förändringar av studieledighetslagen. För mig som har varit skyddsombud är arbetsmiljön viktig, det tar jag med mig in i ombudsrollen.

– Det är vemodigt men skönt och spännande att sluta kursen. Det blir en annan resa nu.