Snabba steg mot laganda

Stefan Roos, Hanna Pettersson, Göran Palmgren och Andreas Andersson slipar på formen och teamkänslan.
– Det är lättare att komma ut när man vet att ­gruppen är där. Och kul att ha en tränare, säger Andreas ­Andersson.

– Håll höftsträckaren rak, strutta framåt. Som pingviner.
– Härligt, suckar någon.
Thomas Pechhacker försöker få sina ­arbetskamrater på Scania att fokusera på kraften från tårna

I dag får ni göra alla övningar ni gillar, säger Thomas Pechhacker och ler stort.

Han visar en övning där armarna blir som vingar. Rak kropp, armar utåt, bakåt. Bra för hållningen. Kraschar de raka benen i marken på väg framåt så spänner de inte tårna i den andra foten tillräckligt mycket.

– Så där ja, bra!

Det är löparskola. Jakt på det perfekta löpsteget, som är individuellt.

Ingenjören Thomas Pechhacker visar övningar för stegets olika moment och det är inte lätt att som åskådare förstå hur flaxandet, trippandet och sparkandet ska resultera i ultimata löpsteg.

Men de 15 Scaniamedarbetarna (i ”Scaniafamiljen” som de säger, Thomas Pechhacker och Yuet-Yan Pang jobbar på Scanias konsultföretag InContext) som samlats i skogskanten utanför träningsanläggningen i Södertälje är med på banan. Struttövningen läggs till andra och utvecklas i etapper till ett spänstigt löpsteg.

– Det ser lätt ut va? säger Thomas som visar.

Folk skrattar, småpratar avspänt. Det är måndag kväll. Jobbet – de flesta är ingenjörer – är avslutat och nu får hjärnan rensas. Vänlig ironi präglar umgänget.

De har hållit på sedan i början av februari och börjar få upp flåset inför målet: företagets interna tävling ­Scaniamilen, som hålls den 24 maj.

Thomas Pechhacker stod som segrare förra året. I fjol sprang han också Göteborgsvarvet på 70 minuter, slutade på 39:e plats av 50 000 löpare. Tidigare har han ett par silvermedaljer i terräng från Österrikiska mästerskapen.

– Löpning är ett bra sätt att komma fram fort, och se nya platser, säger han.

I Österrike var han också löpträna­re i många år, och så fick han idén om att börja träna kollegerna. Med Scanias goda minne satte han ihop löpprogram och la ut på nätet, delade ut flyers och ordnade en kick off.

Ofta handlar jobbet om datorer, då är det bra att man kyler ner huvudet lite genom att springa utomhus, tycker han.

– Och man blir friskare, mer vaken, man får nya tankar och ny kraft när man springer. Och hittar nya vänner, säger Thomas Pechhacker, som dagtid har motorutveckling i tankarna.

Yuet-Yan Pang, också hon ingenjör, såg en flyer och blev lite sugen, men tänkte att det nog bara var för proffsiga löpare. Fotot på flyern visade en kille som vann Scaniamilen förra året – nej, det var nog inte på hennes nivå, tänkte hon.

– Jag är dålig på att springa, det var det värsta jag visste i skolan. Jag var rädd att alla skulle springa ifrån mig, och så fick jag stå där själv, säger hon den här måndagen i väntan på att gänget ska samlas.

Hon har hållit på intensivt med balett, men börjat lite smått med löpning de senaste fem åren.

När hon senare bytte jobb såg hon en kille i arbetsgruppen som hon tyckte såg väldigt bekant ut. Så tittade hon en gång till på den där flyern och förstod varför. De jobbade två meter från varandra, och han verkade ju faktiskt inte så farlig. Så hon tog mod till sig och gick till träningen.

Nu flyger hon fram i övningarna. Jo, här har hon nytta av dansen, säger hon, i själva övningarna, men inte i löpningen.

Yuet-Yan Pang har svårt för gruppträningar utan mål, som aerobics eller zumba, där man kan stå och vifta hur man vill utan att få feedback. Nu är det toppen med Thomas som ger feedback. Och han är snäll nog att inte susa ifrån henne. Kollegerna är indelade i grupper efter hur snabbt de tror sig klara att springa en mil, och Thomas växlar mellan grupperna. Inledningen med uppvärmning, stretching och löparskola är gemensam.

Gruppen börjar bli tänd, kan de få försöka med övningen en gång till?

– Okej, men först ska jag påpeka lite fel.

– Skulle vi göra fel?

Så visar Thomas en gång till; sjunk inte ihop, titta, så här är allt möjligt. Det blir läxan till nästa gång, säger proffset.

Några i gänget sprang Premiärmilen på Djurgården dagen före. Stefan Roos är en av dem, och 39 minuter tog det. Hur han kan vara så snabb? Tja, han har alltid hållig på och tränat, med olika sporter.

Men han påpekar liksom många and­ra att det är den sociala biten som är viktigast här. Att inte bara springa ensam – utan ha sina jobbarkompisar med sig.

Stefan har med sig Marcus Torsgården från sin avdelning.

– Det ger driv, säger Marcus om samhörigheten i gänget.

Själv hade han aldrig sprungit utan löparkompis, då hade han hellre bytt sport om någon annan kollega ville ha med honom på något annat.
Yuet-Yan Pang tycker definitivt att gruppträningen är bra för gemen­skapen på företaget.

– Jag tror att det är bra för alla.

Man lär känna varandra utanför jobbmötena. Möten handlar mycket om att prestera och rapportera resultat. Här är det helt andra villkor.

Personer som hon tidigare bara sa hej till har hon saker att prata om med.

– Som träningsvärk. Blåsor, säger Yuet-Yan Pang och skrattar.

– Varför har du träningsvärk? frågar Thomas strängt.

– Nej då, inte längre, men i början, säger Yuet-Yan.

Andreas Andersson siktar på medalj i år. Det får de män som springer ­under 50 minuter, för kvinnor gäller 60 minuter. Förra året missade han gränsen med 36 sekunder. Men nu är det roligare att träna, umgänget är viktigt.

Och så är det hälsosamt, vilket också påverkar jobbet:

– Man blir piggare, mår mycket bättre framför allt psykiskt, man klarar stress mycket bättre, jag har varit förkyld ett par veckor och jag känner att jag saknar träningen, säger Andreas Andersson.

• Vill du se Thomas Pechhackers träningsscheman för milen på 40, 45, 50, 55 minuter eller för att bara ta sig runt finns här.
• Lönsamt satsa på anställdas hälsa