Facken avvisar EU-förslag om utstationering

Ett sätt att återställa balansen mellan fackliga rättigheter och den inre marknaden. Så betecknar EU-kommissionen sina två förslag om utstationerade arbetare. Men facken beskriver delar av dem som oacceptabla.


– Det här är ett hot mot hela vårt förhandlingssystem. Jag förutsätter att den svenska regeringen kommer att säga nej då detta ska behandlas av Europeiska rådet, säger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.

Det handlar om en förordning – Monti 2-förordningen – samt ett direktiv som ska förtydliga EU:s utstationeringsdirektiv. Reglerna berör omkring en miljon EU-medborgare, som varje år tillfälligt arbetar i andra EU-länder än hemlandet.

EU-kommissionen presenterade båda förslagen samtidigt i onsdags, men möttes omedelbart av kritik från både fack och arbetsgivare.
Business Europe är kritiskt till direktivet som bland annat föreslår att huvudentreprenörer ska ta ansvar för att underleverantör betalar en korrekt lön till utstationerade arbetare (det handlar om utländska företag med arbetare som jobbar tillfälligt i ett annat land).

– Företagens uppgift är inte att övervaka arbetsvillkoren hos sina underleverantörer, säger Philippe de Buck, som är generaldirektör på arbetsgivarorganisationen.

Från fackligt håll har kritiken i stället främst riktats mot den så kallade Monti 2-förordningen, detta trots att det i den där finns förslag som kan utöka fackets rätt att ta till stridsåtgärder.

– Det här ger oss ingenting, säger Veronica Nilsson på Europafacket.

Djävulen sitter i detaljerna, enligt den fackliga analysen.

Veronica Nilsson hänvisar till artikel 3 i Monti 2-förordningen, som innebär att en proportionalitetsprincip införs. Rätten att strejka ska helt enkelt vägas mot vilka konsekvenser konflikten får.

TCO är också kritiskt till förordningen från EU-kommissionen.

– Det är ett oacceptabelt förslag, säger Ingemar Hamskär, jurist på TCO. Man riskerar att låsa fast det rättsliga läget i som finns i dag mellan ekonomiska friheter och grundläggande fackliga rättigheter.

Historien om de två förslagen kan spåras tillbaka till 2010.

Det var då José Manuel Barroso ville bli återvald som ordförande för EU-kommissionen.

Socialdemokraterna och vänstern i Europaparlamentet ville till en början inte gå med på det. De varnade för att balansen på EU:s arbetsmarknad hade blivit störd efter bland annat Laval- och Vikingdomarna, som öppnat både för lönedumpning och minskade möjlighet för facken att gå ut i konflikt.

José Manuel Barroso sa då att utstationeringsdirektivet borde ses över. Han erkände att det fanns ett problem i balansen mellan rörligheten på den fria marknaden och löntagarnas rättigheter.

Han lovade att göra något åt det, men förslagen har dröjt fram tills i onsdags.