Vad har ett vårdbiträde i hemtjänsten som tjänar 22 400 kronor i månaden för gemensamma intressen i skattepolitiken med en civilekonom vars lön ligger på 39 600?

Frågan infinner sig onekligen när LO:s chefekonom Ola Pettersson gör gemensam sak med Sacos samhällspolitiska chef Gunnar Wetterberg. Vid första anblicken verkar svaret vara: mer än man kunde tro. Tillsammans manar de politikerna till en bred översyn av skattesystemet för att få till en genomgripande skattereform.

Omläggningen av fastighetsskatten innebär att den i praktiken blivit regressiv – skattetaket på 6 825 kronor gör att skattesatsen på de förmögnas lyxvillor blir lägre än för vanliga radhus. Och eftersom fastigheter inte lättvindigt flyttas utomlands efterlyser de båda chefstjänstemännen en högre fastighetsskatt med en annan utformning.

Återinförande av arvs- och gåvoskatt har de också enats kring. Kritik mot pillandet med olika momssatser för olika branscher finns också med.

Ett problem i det nuvarande skattesystemet är uppdelningen mellan arbetsinkomster och kapi­talinkomster, där den senare beskattas med 30 procent oavsett hur stor inkomsten är. Det gör att individer som kan paketera om sina inkomster från tjänst till kapital tenderar att göra det.

Bristen påtalas av Pettersson och Wetterberg, men riktigt vad som ska göras åt den lämnas oskrivet. Något som illustrerar organisationernas dilemma. LO och Saco brukar dra åt olika håll i skattedebatten.

Akademikernas centralorganisation har länge kritiserat avstegen från förra ”århundradets skatteform”. Huvudinvändningar gäller bevarandet av värnskatten och att ”för många” får betala statlig skatt. Slagdängan från huvudkontoret har varit att marginalskatterna måste sänkas.

Föga förvånande var det inte en av punkterna när LO-ekonomerna tidigare i år la fram sin skatterapport.

I den gemensamma debattartikeln landar författarna vid den allt annat än skarpa skrivningen: ”sänkta marginalskatter är önskvärda, men de fördelningspolitiska effekterna måste beaktas”.

Värt att notera är att LO-ekonomernas plädering för att ett enhetligt grundavdrag är bättre än jobbskatteavdrag försvunnit när de hoppade på det gemensamma tåget. I stället sammanfaller huvuddragen som de fackliga cheferna samsats kring i stora drag med slutsatser som

Finanspolitiska rådet och andra ekonomer lagt fram.

Råd som brukar klinga ohörda i politikens sammelsurium.