Mål: svensk identitet

Så här är det i Andersberg. Boinflytande­ chef Helene Blomberg visar integrationsminister Erik Ullenhag (FP) runt i området.

Integrationsministern hoppas på ett Sverige där invånarna inte ser sig som invandrare. Arbetet följde med till en stadsdel där 20 procent har svenska som modersmål.

Hej. Är ni bra?

Integrationsminister Erik Ullenhag går rakt på sak.

Kent Nilsson, samordnare på Medborgarservice, svarar mer trevande: Jodå, valdeltagandet här i stadsdelen har ökat mest i landet, även om det började på en usel nivå. Framtidsdiskussioner förs, de boende kan få hjälp med bostads- och samhällsfrågor, läsa tidningar på olika språk.

– Vi har 80 000 besökare om året, säger han medan ett gäng slår sig ner vid kaféborden framför honom i den ljusa lokalen som har öppningar in mot olika verksamheter.

– Det blir alltså 20 besök per person, det är väl mycket? räknar Erik Ullenhag ut.

– Jo, fast biblioteket är inräknat, säger Kent Nilsson.

Erik Ullenhag (FP) är välunderrättad om Andersberg, ett miljonprogramsområde där 80 procent av de 4 000 invånarna har annat modersmål än svenska. Enligt tidigare uppgifter från ministerns pressekreterare ska han den här januaridagen besöka Halmstads ”utanförskapsområde”. Enligt det formella pressmeddelandet ska han ”ta del av det demokratiprojekt” som pågår i ”stadsdelen Andersberg”.

De lokala politikerna och tjänstemännen har lärt sig att hitta hit. För några år sedan åkte många fel och kom för sent till möten.

Andersberg har varit ett av regeringens urbana utvecklingsområden, men den här dagen får lokalpolitikerna veta att statistiken har blivit ”lite för bra”. Området tillhör inte de 14 mest utsatta områdena i landet som från och med i år fortsatt ska ingå i projektet, där minst 4,8 procent finns i långvarigt socialbidragsberoende, 30 procent saknar gymnasiebehörighet och 48 procent står utan jobb.

Halmstad är en rik kommun och satsningen på Andersberg börjar ge resultat, även om ohälsan och omflyttningen fortfarande är stora problem.

Kriminaliteten har gått ner.

– Är det några kriminella personer som sitter inne? Det brukar vara en katalysator, säger Ullenhag.

Under förmiddagen har han träffat tjänstemän från försäkringskassan, kommunen och arbetsförmedlingen, som jobbar med etableringsreformen för nyanlända. Den infördes i slutet av 2010 och flyttade huvudansvaret från kommunerna till Arbetsförmedlingen, liksom integrationspolitiken till arbetsmarknadsdepartementet.

Ministern vill få input för att ”trimma” reformen.

En av arbetsförmedlarna ber om hjälp med sin uppgift att inte leda de nyinflyttade in i bidragsberoendet:

– Mellan asylprocess och första tiden med uppehållstillstånd blir det ett glapp när nästan alla måste söka socialbidrag. Det kan vara förlamande. Varför inför ni inte ett startbidrag för att lösa det här?

När Arbetet några dagar senare träffar Erik Ullenhag på departementet påpekar han att just det där glappet på en månad är omdiskuterat och måste utvärderas. Praktiskt löser det sig med försörjningsstöd. Problemet är att personen hamnar hos socialtjänsten. Har man en gång gjort det, och ser att grannen har fått nya glas­ögon med bidrag därifrån, så är risken stor att man lägger ner tid på att förbättra sin ekonomi genom att söka bidrag i stället för att söka jobb, anser han:

– Människor är rationella.

I Andersberg tar allmännyttans boinflytandechef Helen Blomberg täten med ministern vid sin sida och visar runt i området.

– Är ni svenska?

Så frågar inte ministern de två bar­nen som tittar storögt på den lilla gruppen av besökare. Med barn ska man inte snacka så mycket politik, anser han. Då får de ställa frågorna i så fall.

Det gör de här, de undrar vad vi ska göra. Någon i gruppens bakre led säger: ”Titta lite på hur ni har det.” Ministern är redan långt före.

”Det var ju så kallt”, säger han efteråt, liksom att han brukar träffa boende, det var en brist just den här dagen.

Annars inleder han gärna just med frågan: ”Är du svensk?” när han träffar personer med utländsk bakgrund.

– Den startar så bra diskussioner, säger han.

Ett svar han fått är: ”Nej, du mannen, det tar fyra generationer.”

– Vad den killen – född i Irak men som bott här sedan fyraårsåldern – säger är att han inte tror att det här samhället kommer att släppa in honom. Inte honom, och inte heller hans barn eller barnbarn.

Men den här dagen knatar ministern alltså på utan att prata med dem vi möter.

– Fin tvättstuga! Fantastiskt, kan man boka alla maskinerna? utbrister han och följer byggnaden med blicken, maskin efter maskin skymtas innanför. Han kan inte riktigt släppa ämnet.

– Hur många får man boka? undrar han, men boinflytandechefen Helen Blomberg pekar åt andra hållet.

– Parabolerna har vi inte fått bukt med. Där sitter en utanför balkongen, så får det inte vara.

På frågan om integrationen i Sverige är misslyckad svarar han: både och.

En dag som denna går 600 000 utlandsfödda personer till jobbet i Sverige, varar 80 000 driver egna företag, det får vi inte glömma.

– Jag tror att det är huvudfrågan för Sverige att klara sig i en globaliserad värld. Att kunna ta till vara all denna kunskap, säger han.

Samtidigt måste vi prata om den andra bilden: av Sveriges invånare som inte ser sig som svenskar, av barn som växer upp i områden där det mer är regel än undantag att föräldrarna saknar jobb, säger han.

Vid intervjun på arbetsmarknadsdepartementet kan jag inte låta bli att öppna med frågan: Är du svensk?

– Ja, svarar han.

– Sedan har alla olika identiteter. Men en del av mig är svensk. Jag känner mig europeisk också. Det är inte något jag funderar på i vardagen, det tror jag ingen gör, men i mitt fall märker jag det i högre grad när jag rör mig över gränser, att man har en samhörighet som bottnar i språk, gemensamma referensramar, allt från barnprogram till annan kultur. Som gör att när jag i bott utomlands – framför allt pluggat, min fru har jobbat utomlands – så är det lätt att söka sig till svenskar, det är kopplat till en svensk tillhörighet.

Är det viktigt att veta om Sveriges invånare är svenskar?

– Nja … människor äger sin egen identitet. Men målsättningen med integrationen är att människor ska känna samhörighet med ett nytt samhälle. En del av det är att uttrycka identiteten svensk.

Det är inte bra att många identifierar sig som invandrare, att barn födda i Sverige gör det – det mönstret vill han bryta.

– Det är därför jag ställer den där frågan.

Riskerar det inte att reproducera bilden av att vissa personer i Sverige är svenskar och andra något annat? Personerna kanske vill svara ”rätt” på ministerns fråga?

– Jo, om du kommer med ett tv-team och journalister och så går man på och frågar, så.

Bostadssegregationen, som den ser ut nu, måste brytas, anser Erik Ullenhag.

En av ministerns värdar i Halmstad, kommunalrådet Suzanne Åkerlund (FP), säger att det absolut mest segregerade området i Halmstad är Tylösand, med villor för runt sex miljoner kronor. Dit tar hon inte ministern.

– Det händer inget spännande där, säger hon.

Erik Ullenhag själv säger:

– Mitt problem är sällan att folk har det för bra.

Han hoppas kunna skapa ett samhälle där integrationen fungerar så bra att de som bor i Sverige ser både på sig själva och på varandra som svenskar.

– Ta Tylösand, det finns säkert människor där som inte uppfattar männi­skor från Andersberg som svenskar. Och det finns människor i Andersberg som inte uppfattar sig själva som sven­skar. Så det är verkligen ömsesidigt.