… med putsad liten mustasch, självgod som få, dansar sig fram till biopublikens hjärta. En söt liten flirt får hans hjälp att steppa sig till filmbolagens mäktiga mäns hjärtan.

Sen kommer talfilmen och allt går åt skogen för vår överspelande hjälte.

The Artist är en svartvit stumfilm. Om den inte fått en Oscar hade det aldrig fallit mig in att betala för att se den.

Nu gjorde jag det, motvilligt. Det slutade med att jag applåderade The end-signaturen lika ivrigt som bions övriga besökare.

Be mig inte förklara varför. Men – The Artist är en ljuvlig film.