Fler långvarigt sjukskrivna kan arbeta än vad Försäkringskassan har bedömt hittills. Det visar de första försöken Försäkringskassans nya metod för att bedöma arbetsförmåga.

Men skillnaden är inte stor när man jämför med hur Försäkringskassan har bedömt långvariga sjukfall (över 180 dagar med sjukpenning) tidigare.

Omkring 60 procent av dem som prövades med den nya metoden då den användes på försök hösten 2011 befanns ha nedsatt arbetsförmåga på den reguljära arbetsmarknaden, och därmed fortsatt rätt till sjukpenning. Mot 71 procent för 180-dagarsärendena generellt.

Eftersom bara 86 ärenden har bedömts med hjälp av den nya metoden, och de inte är fullt jämförbara med 180-dagarsärenden i stort, vill Försäkringskassan inte dra stora slutsatser. Men ”en försiktigt positiv tolkning är att utfallet skulle kunna bero på underlag med bättre kvalitet”, skriver Försäkringskassan i en rapport om försöket med den nya metoden i dag, måndag.

Försäkringskassans beslut om vem som har respektive saknar arbetsförmåga har kritiserats för att vara oförutsägbara och dåligt underbyggda. 2010 fick Försäkringskassan regeringens uppdrag att ta fram en mer pålitlig metod.

Metoden, som beskrivs i senaste numret av LO-Tidningen, innebär att den sjukskrivna själv skattar sin hälsa i olika avseenden, varefter en bedömningsläkare undersöker vilken förmåga och vilka funktionshinder personen har på en lång rad punkter. Detta ställs sedan mot vad de vanligaste yrkena på den reguljära arbetsmarknaden kräver.

Metoden har använts på prov vid fyra av Försäkringskassans kontor, och enligt den första utvärderingen har det alltså gått bra. Intervjuer med de 13 bedömningsläkare och 24 handläggare som deltagit i försöket är ”överlag uppmuntrande”.

På flera punkter behöver metoden dock förbättras. Bland annat måste de försäkrade informeras bättre om vad utredningen syftar till, enligt Försäkringskassans rapport.