Kan man använda den galne massmördaren B. i en politisk diskussion? Ja, men inte för att avfärda (diskvalificera) sina meningsmotståndare, utan för att sätta in deras argument och undertexter i ett sammanhang.

Det pågår nämligen en ständig trafik, ett slags ämnesomsättning, mellan förstuckna vardagsantydningar och de allra värsta våldsdåden. De understödjer och upprätthåller varandra. För övrigt på ett liknande sätt som våldtäkt och kvinnoförtryck.

En trafik som för det mesta löper i underjordiska tunnlar, utom räckhåll för medvetandet. Och just därför desto viktigare att uppmärksamma.

När jag säger att X säger samma saker som B. gör i sitt Manifest, är det inte för att få tyst på X – även om det retoriska trickset förstås är gammalt som gatan – utan en invit till X att börja diskutera på allvar.

Vilka marginaliseras och utestänga? Hur går det till? Och vad får det för konsekvenser för hur samhället är uppbyggt?

Indelningen av människor i bättre och sämre, äkta och falska, är nämligen fundamental i vårt samhälle, liksom i de flesta andra, och sker den inte öppet tar den formen av halvkvädna psykotiska hotbilder (den muslimska invasionen etc.).

Därför är det maktpåliggande att dra in B. i diskussionen, därför att han annars deltar dold bakom ett draperi av t ex förnuft.