Sedan jag lämnade polisen 2005 har jag rest över hela vårt land, föreläst för poliser, föräldrar, fängelser och i många kyrkor och moskéer. Sena kvällar har jag nattvandrat bland ungdomar och även besökt platser där högerextrema samlas som exempelvis Salemmarschen. Min målsättning var och är att känna stämningar och vart vårt samhälle är på väg.

Vad är det för värderingar som märks ute bland folket? Sker det några förändringar just i denna tid? Visst fick jag bred erfarenhet under mina 24 år inom polisen som jag har stor glädje av i dag. Jag är djupt oroad över den samhällsutveckling jag tydligt märker av, med ökat fokus på brott och straff. Man betonar inte vikten av de socioekonomiska orsakerna till kriminaliteten. Hårdare straff och satsning på en stark och stor poliskår attraherar den rädda befolkningen alltmer.

Jag blev som ung polis en av dem som ville ha hårdare straff och fler poliser på gator och torg. Jag röstade på det parti som mest förespråkade detta. Senare arbetade jag nära de ungdomar jag tidigare jagade på stan, åkte med dem på läger, och träffade deras föräldrar genom bland annat invandrarorganisationer.

Högerextrema grupper skyller kriminaliteten och skjutningarna i bland annat Malmö på invandringen och alltmer på islam. Jag vet att invandrarungdomar är överrepresenterade i brottsstatistiken, men det beror på socioekonomiska orsaker, och inte på deras invandrarbakgrund eller ­religion. Jag försvarar inte deras agerande, men vet att ett utanförskap skapar gäng­kriminalitet, drogmissbruk, och ett hat mot samhället som ibland poliser råkar ut för.

Och så har vi poliserna som åkte in i Rosengård 2009 och uttalade hemska ord som ”Apajävul” mot ungdomarna. Jag försvarar inte dessa polisers ordval, men är övertygad om att deras agerande handlade om rädsla och osäkerhet om hur de ska bemöta ungdomarna.

Rädda poliser i grupp som inte vågar tala om sin rädsla säger detta för att stärka sig. Jag gjorde det själv i piketbussen, och hade önskat att jag vågat tala om för mina kollegor att jag var rädd. Hade man sedan som närpolis haft en relation till ungdomarna hade detta aldrig sagts. I stället var många snabba att peka ut poliserna som rasister vilket jag tycker är fel.

Rädda poliser som möter rädda ungdomar kan bara bli bråk. Att möta ungdomarna med respekt och använda fysisk beröring som ett handslag visade sig vara mycket brottsförebyggande.

Skjutningarna i Malmö och andra bråk i utsatta områden skapar grogrund för rasism, vilket Sverigedemokraterna kommer att utnyttja inför kommande val. De etablerade partierna är dåliga på att bemöta SD i dessa frågor, vilket är ett stort misstag. Inför valet 2014 kommer säkert de flesta partier att tävla om mer resurser till polisen. Jag minns hur statsminister Reinfeldt utnyttjade ­folkets rädsla när han presenterade höstbud­geten 2009. Om han verkligen velat få ordning på oroligheterna och förebygga dessa borde han suttit i en nedlagd fritidsgård eller ett nedlagt bibliotek. I stället valde han Hallunda polisstation med poliser omkring sig. Mer pengar till polisen gav ­väljare.

Hans budskap till medborgarna borde vara att nu satsar vi på att minska ungdomsarbetslösheten hos framförallt utsatta grupper i förorterna, och minska klyftorna i samhället mellan fattiga och rika. Då skulle vi kunna omfördela resurser från polisen till fritidsledare och socialsekreterare. Men detta vinner man ju inga val på.

Jag håller med Olof Palme i det han sa 1972: Den enda hållbara lösningen på brottsproblemet ligger enligt min mening i en politik som botar brister och orättvisor och utjämnar ekonomiska, sociala och kulturella skillnader i samhället.

Michael Lundh
Polis 1979-2005
Styrelseledamot i Expo 2001-2011
Regeringens ungdomsdelegation 1999-2002
Författare och föreläsare