Det finns normer och så finns det undantag. Medan normerna, som heteronormen, per definition tas för självklara hamnar ”undantagen”, som till exempel homosexualitet, desto oftare under lupp.

Som relationen mellan funktionsnedsättning och funktionsfullkomlighet. Det senare talar man väldigt sällan om. Förmodligen beror detta på att funktionsfullkomligheten, ännu mer än heterosexualiteten, ses som en icke-identitet.

”Den naturliga ordningen”, som forskaren Robert McRuer uttryckt det, han har utvecklat en särskild cripteori (utifrån engelskans ord för krympling: ”cripple”) som problematiserar funktionshinder utifrån queerteorins fokus på normbrott och normalitet.

Just därför måste den synliggöras. Strävan efter funktionsfullkomlighet, sorteringssamhället, är vad som gör utvidgad fosterdiagnostik till ett många gånger självklart val. Och att livsdugliga foster med brister aborteras bort.

Personer med funktionsnedsättningar får ibland också frågan om de inte hellre varit hörande, seendes eller kunnat gå på sina egna ben, påpekar McRuer. Men att ställa en sådan fråga förutsätter att vi alla på förhand är överens om att funktionsfullkomliga positioner och perspektiv är att föredra och vad vi alla önskar.

Frågan den som hör, ser och kan gå egentligen ställer är: ”Skulle du inte egentligen vilja vara som jag?”

Ellen Albertsdóttir