Efter en timme är allt som vanligt igen

Vädret är lite kyligt när jag en fredagseftermiddag i januari står på det lilla torget precis norr om Blå bodarna vid Slussen.

Tillsammans med ett 40-tal personer ska jag delta i en vandring med den brittiska konstnären Hamish Fulton (f. 1946) som sedan mitten av 1960-talet gjort sitt eget gående till konceptuella konstverk.

Att det inte, geografiskt sett, blir någon långpromenad den här gången står snabbt klart. Istället kan man se den planerade gruppvandringen som en sorts koreograferad störning av ett torg som många dagligen passerar. Bokstavligen tvärsemot jämfört med dem som normalt passerar platsen. Dessutom varken på väg upp mot Södermalm eller ned mot Gamla stan utan fram och tillbaka över torget under en hel timme.

Instruktionerna från Hamish Fulton är enkla: Vi ska vara tysta, gå i jämn takt, samt varken stanna eller väja om någon råkar korsa vår väg eller rättare sagt vår tänkta linje.  När jag hör det sistnämnda hoppas jag innerligt att jag inte ska krocka med någon fotgängare eller cyklist som vill passera.

Under en hel timme går vi sedan med spänstiga steg fram och tillbaka utefter en varsin tänkt linje.  Vissa snabbt och andra som jag själv mer långsamt.

Snart visar det sig att alla människor som vill passera torget antigen tar en annan väg, rundar eller kryssar fram. Efter en timme är allting som vanligt igen och inga spår av vad som hände finns kvar.

Hamish Fultons utställning Pedestrian road crossings
considered as works of arts pågår t o m 19 februari
på Galleri Riis, Rödbotorget 2, Stockholm.

Thomas Olsson