Politiken är så inställd på att komma med i teve att den förlorar sitt innehåll. Det är lite bakvänt. Därmed uppstår personkult och personförföljelse.

Istället för att anpassa sig till format lika snabba som hundmatsreklam borde diskussionen av hur samhället ska se ut samla sig till en motiastrategi (till skillnad från mediastrategi), eller snarare en hel uppsättning av metoder för kunskapssökande tillsammans.

Marknadsliberalismens förklaringsmodeller har visat sig lika odugliga och repressiva som vilka andra totalitära tankesystem som helst. Men de hänger kvar ändå, som underförstådd ram för resonemangen.

Om samtalen kring hur vi vill ha det ska kunna utmana och påverka behövs kommunikationsformer som i grunden har formen av ett samtal, men vars tankar, slutsatser och stämningar sprids via nya medier (som då i rimlighetens namn bör kalla sig själva motier).

Jag vet mycket väl att ordet media kommer från det latinska ordet för ”mellan” och handlar om förmedling. Men inte ens det ordet är oskyldigt, särskilt som det kommit att innebära sin motsats i dagens envägs medialandskap där publiken behandlas som kunder som ska lockas till köp, avtalsteckning eller röstande.

Mot är mycket mer livsnödvändigt än både med och mellan. Mot är en inställning som skapar ett livsrum där man kan tänka klart, en luftficka under lavinen, med plats för hur många som helst, utopiskt t o m en upplyst och ständigt grälande majoritet.