Rinkemalm – en lösning?

INTEGRATION DEL 1. Begreppet har slagit igenom. Men vad betyder integration? frågar jag i det lilla rummet på Stockholms universitet. Mannen vid skrivbordet skrattar. Trummar på boken framför sig.

– Ja, jag har ju skrivit en bok om det här …

Ludvig Beckman, docent i statsvetenskap, deltog ”på ett hörn” i regeringens integrationspolitiska maktutredning som tillsattes 2000 och som skulle beskriva och förklara fördelningen av makt och inflytande ”mellan invandrare och infödda” och ge underlag för framtidens integrationspolitik.

Men fyra år senare lades den ner, efter kritik från två av dess forskare. Dåvarande ansvariga minister Mona Sahlin (S) tillsatte i stället en särskild utredare, Masoud Kamali – en av de två kritiska forskarna. Hon kritiserades för politisk styrning och Masoud Kamali fick i sin tur kritik för sitt resultat. Mottagande minister, som då blivit Jens Orback (S), såg ingen riktig användning för materialet. Så inte heller nuvarande regering, bedömer Ludvig Beckman.

– Den första maktutredningen hade kunnat bli bra. Det hade varit bra att ha en ordentlig grund, säger han och suckar:

– Det var mycket bråk.

Just det bråket har lagt sig, tror han, men det visar att integration är ett laddat begrepp och ett infekterat forskningsområde.

– Hur ska man tala om det, forska om det? Bör man använda andra begrepp? Inte ens tidigare statliga utredningar har kunnat komma fram till en bra definition av integration.

Ändå står begreppet segrande inom den svenska politiken, liksom i de flesta av Europas länder.

Ludvig Beckmans bok heter Den rimliga integrationen och är utgiven 2011 av Institutet för framtidsstudier inom programmet Integration och pluralism. För att kunna studera begreppet behövdes en definition. I bokens inledning skriver Beckman att ”politiken för integration är, enligt många, ett misslyckande”, men att med det kan menas lite vad som helst.

För vad är då integration?

Många anser att det handlar om att ha ett arbete. Regeringen framhåller arbetslinjen. Att siffror från förra året för alla OECD-länder visar att Sverige har den största skillnaden i sysselsättning mellan utlandsfödda och övriga blir därigenom ett tecken på integrationens misslyckande.

Men handlar integration på arbetsmarknaden bara om att få ett jobb? Eller är det viktigt med lika möjligheter, att få ett jobb som passar ens utbildning och erfarenheter? frågar sig Ludvig Beckman.

Andra pratar om integration som social harmoni och avsaknad av konflikter. För ytterligare andra är det avsaknad av diskriminering. Utöver det finns en rad andra betydelser.

– Vari består misslyckandet? Det som åsyftas är väldigt olika fenomen. Sällan ges svaret på frågan: När blir ett problem ett integrationsproblem?

Själv anser han att det snarare är diskussionen om integrationen som är misslyckad.

Integration betyder inte vad som helst. Det handlar om en relation, om att ingå i en helhet och att alla ska vara delaktiga i samhället på så jämlika villkor som möjligt, förklarar Ludvig Beckman och poängterar att jämlikhet var en liberal idé för 200 år sedan.

– Åtminstone på en abstrakt nivå tror jag att denna definition kan delas av socialister, liberaler och dagens konservativa.

Men sedan kommer det svåra. Det gäller att inse att begreppet inte är neutralt utan värderande. Det betyder det som samhället vill att det ska betyda.

– Villkoren för att bli en del av samhällen är väldigt olika. Det är skillnad på Sverige i dag och Kina, eller Sverige för 100 år sedan. Sverige i dag är en demokratisk välfärdsstat, här handlar integration om att vara en del av demokratin och välfärden, för att vi vill det. Inte alla – men det är så våra gemensamma värderingar ser ut.

Utifrån detta gäller det alltså att bestämma sig.

För integrationsbegreppet skulle kunna ges ett innehåll som inte är godtyckligt utan som blir vägledande för det politiska samtalet. Trots att det är problematiskt, så behövs begreppet, anser han, eftersom det kan fånga en systematisk snedfördelning.

Att integrationen är misslyckad måste betyda att relationerna mellan invånarna i samhället inte är som de borde vara. Det krävs två för att dansa tango.

– Bokstavligt talat har integration inget med ursprungsland att göra. Strävandet efter ett integrerat samhälle har funnits i 200 år, med minoriteter, men också med så kallade etniska svenskar i olika delar av landet som inte haft tillgång till demokratin.

– Vi glömmer bort det när vi pratar om utsatta förortsområden. Vi ställde samma frågor på 1920-talet. Hur skulle vi göra med Fattigsöder? Det var också en fråga om integration.

Säger Ludvig Beckman, som själv bor på Södermalm i Stockholm, nu en rik och välmående stadsdel.

– Integration handlar inte om Rinkeby. Det handlar om Östermalm och Rinkeby. Eller Södermalm, måste jag tillstå, även om vi som bor här inte alltid tänker på det. Det är relationen till andra områden som utgör segregationen.

Främst tror han på politikens makt att förändra, inte individuella handlingar.

– Lösningen är inte att utföra motsvarigheten till sopsortering. Men det är klart att det hjälper till: Att vi tänker på var vi bor och vilka vi knyter sociala band till. Mina kompisar pratade om att man borde döpa sina barn till mindre svenska namn, som Ahmed.

Hans eget liv är inget undantag från segregationen i Stockholm, säger han.

– Återigen, det handlar om relationer. Vänkretsar, kolleger, var jag bor – där finns många rumsliga och sociala avstånd till människor med annan bakgrund.

De stora förändringarna i politiken som rör invandrares liv i Sverige skedde på 1960- och 1970-talen. Då togs begreppet utlänningspolitik bort och man började prata om att utlandsfödda skulle beredas lika rättigheter. Invandrare var i diskussionerna inte bara ett hot som behövde kontrolleras. Välfärdsstaten behövde förändras.

När invandringspolitik sedan byttes mot ordet integrationspolitik skulle det motverka att gruppen ”invandrare” pekades ut.

– Många menar att det är samma politik under nytt namn. Signaleffekten, att vi pratar om hela samhället, har gått förlorad, för vi tycker ändå att integration betyder invandrare, säger Ludvig Beckman.

Samtidigt växer föreställningen om att svenskar automatiskt är integrerade i det svenska samhället.

2011 får Sverige som enda land toppbetyg i europeiska Mipex, Migrant integration policy index. Där mäts de möjligheter staterna erbjuder migranter att utbilda sig, lära sig språket, komma in i samhället (utfallet är en annan sak). Portugal, Kanada och Finland hamnar på platserna därefter.

– Ett generellt problem är de väldigt höga förväntningarna på en politik som omedelbart förändrar allt och gör allt bra, så att alla får samma möjligheter, fast man har helt olika förutsättningar. Jag tror att det tar tid, säger Ludvig Beckman.

– Vi ska vara lyckliga att vi inte slagit in på den väg som Holland och Danmark valt, med säråtgärder för människor med annan bakgrund.

– Egentligen har Sverige en unik möjlighet att lyckas med integrationen, i jämförelse med andra länder. Även om det inte är lätt.