Barn växer upp

Anna Wahlgren, författare till 1980-talsklassikern Barnaboken, fick se sin gloria hamna på sniskan i veckan.

Ett av Wahlgrens nio barn, Felicia Feldt, kom i början av månaden ut med den lätt förklädda självbiografin Felicia försvann, där den perfektaste av mödrar framställs som nyckfull, självupptagen och alkoholiserad.

Det är tydligen många som undrat hur det stod till bakom den lyckliga storfamiljsfasaden. Felicia försvann är redan slut i bokhandeln.

Vi som fick barn på 1980-talet kunde inte undkomma ett ställningstagande för eller emot Anna Wahlgren. Barnaboken var som en föräldrareligion, som fördes vidare i lekparken, långt från BVC:s  mesiga besked om att det mesta var okej och att man kunde göra både si och så.

I Barnaboken fanns det en sanning och metoden var en. Med fasta sovtider, stängda sovrumsdörrar och tydliga regler skulle barndjuren bli trygga. Ondast av allt var dagis. Där borde inga små barn slängas in för samhällsstyrd uppfostran. Genuina relationer och hemmaarbete var det enda tänkbara.

Många har blivit illa berörda av Felicia Feldts uthängande av en känd förälder. Jag kan inte låta bli att tycka om när alla dessa den enda sanningens företrädare får sina motbilder.

Det finns något oerhört hoppfullt i att barn växer upp. Och i sinom tid kommer att ge sin bild av alla sorters totalitära tendenser.

Kristina Mattsson